Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jean Cornbuttes plan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvem vet, hvarthän vi kunna komma, och hvilka
besvärligheter äro vi ej dömda att utstå! Huru många
kraftiga män har jag icke sett duka under i dessa
farvatten!
— Penellan, återtog den unga flickan, icke ett
ord mera; om ni nekar, så tror jag, att ni icke håller
af mig längre.
André Vasling hade förstått den unga flickans
afsigt. Han besinnade sig ett ögonblick, och hans
beslut var fattadt.
— Jean Cornbutte, sade han, i det han gick den
inträdande gamle sjömannen till mötes, jag är er man.
De förhållanden, som hittills gjort det omöjligt för mig
att antaga ert tillbud, finnas ej mera, och jag ber er
lita på min oinskränkta tillgifvenhet.
— Jag har aldrig tviflet på er, André Vasling
svarade Jean Cornbutte, tryckande hans hand. Marie,
mitt barn! tillade han med höjd röst.
Marie och Penellan infunno sig.
— Vi äro klara att gå till segels med
flodvattnet i morgon i daggryningen. Min stackars Marie, det
är alltså sista aftonen vi tillbringa tillsammans.
— Onkel! utbrast Marie och föll i Jean
Cornbuttes armar.
— Marie! Med Guds hjelp skall jag gifva dig
tillbaka din fästman.
— Ja. vi skola återfinna Louis! instämde Andrée
Vasling.
— Ni följer alltså med oss? frågade Penellan
hastigt.
— Ja, Penellan, André Vasling skall blifva min
styrman, svarade Jean Cornbutte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
