Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III. En gnista af hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
En gnista af hopp.
Årstiden var gynnande och besättningen kunde
hoppas att snart anlända till platsen der olyckan timat.
Jean Cornbutte hade naturligtvis gjort upp en plan. Han
ämnade anlöpa Färöarne, dit nordanvinden kunde hafva
drifvit de skeppsbrutna. Sedan han erhållit visshet, att
de icke blifvit upptagna i någon hamn i dessa trakter,
skulle han flytta efterforskningarne öfver till andra sidan
Nordsjön och genomsöka hela norska kusten ända till
Bodö, som kunde antagas vara den närmaste hamnen
till skeppsbrottet, men äfven nordligare om så behöfdes.
I motsats till kaptenen var André Vasling af den
åsigt, att man borde undersöka Islands kuster. Men
Penellan gjorde den anmärkningen, att vinden blåste
vestlig, då olyckan inträffade, hvilket ingaf hopp om,
att de olyckliga icke blifvit drifna mot Malströmmens
afgrund, och berättigade till det antagande, att de kastats
i land på norska kusten.
Det beslöts alltså, att man skulle följa denna kust
så nära som möjligt, för att söka efter ett spår.
Då Jean Cornbutte dagen efter afresan, försjunken
i tankar, satt lutad öfver en karta, kände han en liten
arm läggas kring sin skuldra och hörde en ljuf röst
hviska i sitt öra:
— Var vid godt mod, min onkel!
Han vände sig om, stum af öfverraskning. Marie
omslingrade honom med sina armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:15:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ofvervint/0020.html
