Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Is-skalfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Penellan, förargad öfver det dåliga resultatet af
sin upptäckt, sof oroligt och vaknade ofta. Under ett
sådant ögonblick väcktes hans uppmärksamhet på ett doft
mullrande. Han lyssnade uppmärksamt till detta buller,
som föreföll honom till den grad besynnerligt, att han
väckte Jean Cornbutte.
— Hvad har det här att betyda? sporde denne,
som efter sjömäns vana var lika raskt vaken till
förståndet som till kroppen.
— Lyssna, kapten! svarade Penellan.
Ljudet tilltog med en påfallande våldsamhet.
— Kan det vara åska under denna höga latitud?
sade Jean Cornbutte resande sig.
— Jag tror, att vi snart få att göra med ett
band hvita björnar! svarade Penellan.
— Fördömdt! men vi ha imellertid icke sett
dem ännu.
— Litet förr eller litet senare, svarade Penellan,
kunna vi vänta deras besök. Låtom oss då från första
stund gifva dem ett godt mottagande.
Penellan, beväpnad med en studsare, klättrade
försigtigt upp för den isvall, som skyddade dem. Men det var
mycket mörkt och himlen mulen, och han kunde
ingenting upptäcka. En ny tilldragelse öfvertygade honom
imellertid snart, att orsaken till bullret icke var att
söka i deras närmaste grannskap. Liksom Jean
Cornbutte hade han med förskräckelse gjort den iakttagelsen,
att källan till bullret, som var så starkt, att deras
följeslagare väcktes deraf, var att söka under deras
fötter.
En fara af ny beskaffenhet hotade dem alltså.
Med bullret, som ibland liknade åskknallar, förenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
