- Project Runeberg -  En öfvervintring i polarisen; En bestigning af Mont-Blanc /
33

(1874) [MARC] Author: Jules Verne - Tema: Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Is-skalfvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig en ganska utpreglad vågformig rörelse af isen. Ett
par af matroserna förlorade jemvigten och föllo omkull.

— Gif akt! ropade Penellan. Kommen hit upp!

— Ja! ljöd svaret.

— Turquiette! Gradlin! Hvar ären I?

— Här är jag! svarade Turquiette, skakande snön
af sig.

— Hitåt, Vasling! ropade Jean Cornbutte till sin
styrman. Och Gradlin?

— Här, kapten!... Men vi äro förlorade!
utbrast Gradlin med fasa.

— Åh nej! inföll Penellan. Vi äro kanhända
räddade.

Knapt hade han utsagt dessa ord, förr än ett
fruktansvärdt brak lät höra sig. Isfältet brast helt och
hållet och sjömännen måste haka sig fast vid isblocket,
som svängde bredvid dem. Om Penellans varningsord
uteblifvit, skulle de befunnit sig i en utomordentligt
farlig belägenhet, ty ett isskalf hade inträffat. Isbanden
hade lyftat ankar, enligt sjömännens uttryck. Denna
rörelse varade nära tre minuter, och det var att frukta,
att ett svalg skulle öppna sig just under de olycklige
sjömännens fötter. Också afvaktade de dagen med
obeskriflig ångest, ty de kunde icke utan fara för lifvet
taga ett steg och måste förblifva liggande utsträckta i
hela sin längd för att undgå att blifva uppslukade.

Solens första strålar visade dem en anblick, helt
olika den de haft föregående dag. Det vidsträckta
isfältet, som då bildade en enda oöfverskådlig yta
befann sig nu splittradt i tusen olika fläckar, och
vågorna hade, lyfta af någon sub-marin kraft, kastat
undan det tjocka täcke, som fängslade dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:47:57 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ofvervint/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free