Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Lefvande begrafna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den kompakta massan; men hans blod stelnade af skräck,
då han förnam, att spetsen icke var fri utan rönte
motstånd mot en fast kropp.
— Cornbutte! sade han till kaptenen, som
närmade sig honom, vi äro begrafna i snön.
— Hvad säger du? utbrast Jean Cornbutte.
— Jag säger, att snön har hopat sig öfver och
omkring oss, och att vi alltså äro lefvande begrafna.
— Vi måste söka genomtränga snön, svarade
kaptenen.
De båda vännerna gingo tillsammans löst mot det
hinder, som spärrade öppningen, men de kunde icke rubba
det. Snön hade frusit till ett isblock, som hade en
tjocklek af mer an fem fot och bildade en enda massa
med sjelfva huset.
Jean Cornbutte kunde icke tillbakahålla ett utrop,
som väckte Misonne och André Vasling. En ed bröt
fram på dennes läppar och hans ansigtsmuskler
förvredos.
I detta ögonblick trängde röken ännu tjockare
tillbaka, emedan den nu helt och hållet saknade utgång.
— Fördömdt! utropade Misonne. Kaminröret har
blifvit tilltäppt af is.
Penellan återtog sin staf och nedbröt röret, efter
att hafva kastat snö på glöden för att släcka dem,
hvarigenom en så stark rök uppstod, att man knapt
kunde se lamplågan. Derefter försökte han med stafven
att göra öppningen fri, men han stötte endast på en
klippa af is.
Det återstod nu endast att afvakta ett förfärligt
slut, föregånget af en plågsam qväfning. Röken, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
