Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Lefvande begrafna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträngde i de olyckligas strupar, förorsakade en olidlig
smärta, och snart skulle äfven luften börja att tryta.
Marie kom nu ut ur sin lilla hytt, och hennes
närvaro, som gjorde Jean Cornbutte förtviflad, återgaf
deremot något mod åt Penellan. Det föreföll honom
omöjligt, att det stackars barnet skulle vara dömdt till
en så förskräcklig död.
— Ja så! sade den unga flickan, ni har lagt för
mycket kol på kaminen. Rummet är fullt med rök.
— Ja... ja visst!... stammade Penellan.
— Jag finner det, återtog Marie, ty det är icke
alls kallt, och en lång stund har det till och med varit
för varmt.
Ingen vågade upplysa henne om sanningen.
— Se så, Marie! sade Penellan med tillkämpad
fattning, hjelp oss nu att göra frukosten i ordning. Det
är för kallt att gå ut. Se der är fyrpannan, här sprit
och här kaffe. Vi andra taga oss först litet pemmican,
eftersom den fördömda stormen hindrar oss från att fälla
något vildt.
Dessa ord tycktes göra åsyftad verkan.
— Låtom oss äta strax, tillade Penellan, och
sedan se till att komma ut härifrån.
Penellan beledsagade sina ord med handling och
slukade sin portion. Hans kamrater följde exemplet och
fingo till slut en kopp varmt kaffe, som tycktes sätta
något mod i deras bröst. Slutligen bestämde Jean
Cornbutte med stor energi, att man skulle börja arbetet
för deras räddning.
André Vasling anmärkte då:
— Om stormen ännu rasar, hvilket är sannolikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
