Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- X. Lefvande begrafna
- XI. Rökmolnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intaga er plats. Men gif noga akt på hvarje
tillstymmelse till ras, på det vi i tid må kunna motverka det.
Hvilans ögonblick var inne, och sedan Penellan
hade gräft sig ännu en fot längre ut, sökte han sömnen
vid sidan af sina olyckskamrater.
*
XI.
Rökmolnet.
Då Jean Cornbutte vaknade dagen derpå, voro de
omgifna af ett fullständigt mörker. Lampan hade slocknat.
Han väckte då Penellan för att begära elddonet, hvilket
denne lemnade honom. Penellan stod upp för att tända
fyrfatet, men stötte dervid hufvudet mot taket. Han
blef förskräckt, ty föregående dag hade han ännu kunnat
stå rak derinne. Sedan fyrfatet blifvit tändt, såg han
vid spritlågans obestämda sken, att taket hade sänkt
sig en fot.
Penellan återtog arbetet med raseri.
I detta ögonblick såg Marie vid det sken, som
spritlågan spridde öfver den kraftfulle sjömannens figur,
att förtviflan och vilja kämpade med hvarandra i hans
inre. Hon gick fram till honom, tog hans händer och
tryckte dem ömt. Penellan kände modet återvända.
— Hon kan icke dö så! utbrast han.
Han återtog sitt fyrfat och kröp på nytt in i den
trånga öppningen. Med kraftig hand stötte han den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:15:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ofvervint/0060.html
