Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Louis! sade han, jag skall dö!... Oh! hvad
jag lider!... Hjelp mig!
Louis Cornbutte fattade då ett afgörande beslut.
Han gick bort till styrmannen, och sade till honom,
beherrskande sig med möda:
— Vet ni, hvar citronerna äro, Vasling?
— I förrådsrummet, förmodar jag, svarade
Vasling, utan att synas besvärad.
— Ni vet allt för väl, att de icke kunna vara
der, eftersom ni stulit dem.
— Ni är herre här, Louis Cornbutte, svarade
André Vasling ironiskt, och kan säga och göra hvad
ni behagar.
— Af barmhertighet, Vasling, min far dör! Ni
kan rädda honom! Säg!
— Jag har ingenting att svara, sade André
Vasling.
— Eländige! utbrast Penellan, i det han med
knifven i hand kastade sig öfver styrmannen.
— Till hjelp, kamrater! ropade André Vasling,
dragande sig tillbaka.
Aupic och de båda norska matroserna hoppade ur
sina sängar och ställde sig bakom honom. Misonne,
Turquiette, Penellan och Louis redde sig till motvärn.
Pierre Nouquet och Gradlin, ehuru mycket lidande,
uppstego äfven för att hjelpa till.
— Ni äro ännu för starka för oss, sade då André
Vasling. Vi vilja icke slåss utan med full visshet
att segra.
Sjömännen voro så svaga, att de icke vågade kasta
sig öfver dessa fyra uslingar, emedan de i händelse af
ett nederlag skulle varit förlorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
