Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XVI. Slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVI.
Slut.
Herming, som var dödligt sårad, fördes i säng af
Misonne och Turquiette, som blifvit befriade från sina
band. Den eländige låg redan i dödskampen, och de
båda sjömännen egnade sina omsorger åt Pierre
Nouquet, hvars sår lyckligtvis var utan vidare betydenhet.
Men ett svårt slag hade drabbat Louis Cornbutte.
Hans fader gaf icke något tecken till lif. Hade han
dött i ångest öfver att hans son var i sina fienders
våld? Eller hade han dukat under före det förfärliga
uppträdet? Man vet det icke. Men den gamle, af
sjukdom och sorger hårdt pröfvade mannen hade upphört
att lefva.
Vid detta oväntade slag föllo Louis Cornbutte och
Marie i en djup förtviflan och knäböjde vid sängen,
gråtande och uppsändande böner för hans själ.
Penellan, Misonne och Turquiette lemnade dem
åt sig sjelfva och uppstego på däck. De tre björnarne
buros fram i fören. Penellan beslöt att taga vara på
deras fällar, som kunde blifva till stort gagn, men
han tänkte icke ett ögonblick på att tillgodogöra deras
kött. För öfrigt var antalet af dem, som behöfde föda,
numera ansenligt förminskadt. André Vaslings, Aupics
och Jockis lik kastades i en graf på stranden. Till
dem kom snart äfven Hermings. Norrmannen dog
under natten, utan att känna samvetsförebråelser, med
raseriets skum kring sina läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:15:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ofvervint/0087.html
