- Project Runeberg -  En öfvervintring i polarisen; En bestigning af Mont-Blanc /
97

(1874) [MARC] Author: Jules Verne - Tema: Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN BESTIGNING AF MONT-BLANC

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en sällsynt viljekraft, ty hans fysiska krafter voro då
längesedan uttömda.

Vi åto en så bastant frukost som möjligt vid
Pierre-Pontue. Detta är en vanlig klokhetsåtgärd,
emedan aptiten vanligen försvinner, sedan man kommit upp
i isregionen.

Herr N... bröt upp kl. 11 till Les
Grands-Mulets. Vi gåfvo oss icke af förr än vid
middagstiden. Vid Pierre-Pontue upphör mulåsnevägen. Vi
måste derefter klättra i zigzag upp för en svår
gångstig, som följer kanten af glaciern Les Bosson utmed
foten af Mont-Midi. Efter en timmes ganska besvärligt
arbete under en stark värme kommo vi till ett ställe
vid namn Pierre-a-l’Echelle, på 8,200 fots höjd.
Här fäste vi oss alla tillsammans med ett starkt rep,
med ett afstånd mellan hvar och en af nio till tolf
fot. Det gälde att beträda glaciern Les Bossons.
Denna särdeles svåråtkomliga glacier företer åt alla
sidor gapande klyftor utan synbar botten. De lodräta
väggarne i dessa klyftor hafva en grönaktig, obestämd,
för ögat högst förvillande färg; då man nalkas
försigtigt och kastar en blick i det hemlighetsfulla djupet,
iänner man sig underbart dragen af det samma, och
ingenting synes naturligare än att begifva sig dit ned.

Man går långsamt framåt, än kringgående
klyftorna, än öfverskridande den på en stege eller till och
med på en snöbrygga af tvifvelaktig styrka. Det är
då repet spelar sin rol. Man håller det spändt under
den farliga passagen; om då snöbryggan sviker, blir
vägvisaren eller den resande hängande öfver afgrunden.
Man drager honom upp igen, och han slipper undan
för den gången med några kontusioner. Om klyftan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:47:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ofvervint/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free