- Project Runeberg -  En öfvervintring i polarisen; En bestigning af Mont-Blanc /
101

(1874) [MARC] Author: Jules Verne - Tema: Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN BESTIGNING AF MONT-BLANC

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af dödens blytunga skuggor. Jag öfverdrifver
ingenting: de som älska bergen skola förstå mig.

Efter att hafva beskådat detta storartade sceneri,
återstod oss ingenting annat än att afvakta timmen för
uppbrottet. Vi skulle sätta oss i gång kl. två på
morgonen. Hvar och en sträckte ut sig på sin madrass;
men att sofva var icke att tänka på, lika litet som på
att prata. Jag beherskades af mer eller mindre dystra
tankar: det var som natten före ett slag, blott med
den skilnad, att iag af ingenting tvangs att inlåta mig
i strid. Två tankeriktningar stredo om herraväldet,
och liksom ebb och flod hade hvardera i sin tur
övertaget. Å ena sidan kommo alla de betänkligheter,
förståndet uppreser mot ett så vågadt företag. Hvartill
tjenar ett dylikt äfventyr? Hvem har något gagn af
detsamma, om det lyckas? Men hvilken källa till sorg
och ånger, om det misslyckas! Fantasien blandade sig
ock i spelet och drog fram alla möjliga olyckshändelser,
som inträffat under bergvandringar. Jag drömde om
snöbryggor, som brusto under mina fötter, kände mig
störtad i den gapande afgrunden, hörde braket af
lavinerna, som ryckte mig med i sin svindlande färd, tyckte
mig försvinna, kände mig gripen af dödens kyla och
gjorde en yttersta ansträngning för att rycka mig lös! . . .

Ett häftigt buller, någonting förskräckligt, tilldrog
sig i detta ögonblick.

— Lavinen! Lavinen! ropade jag.

— Hvad står på? Hvad gör ni? frågade den
yrvakne Levesque.

— Ack! det var endast ett bord, som jag i högsta
stadiet af min marridt slog omkull med buller. Denna
prosaiska vändning återkallade mig till verkligheten. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:47:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ofvervint/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free