Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN BESTIGNING AF MONT-BLANC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen. Sjelfva vägvisarne höllo inne ett ögonblick för
att rådslå; de talade sin provinsialism och tycktes vara
af olika mening, hvilket icke bådade godt. Slutligen
blef det så brant, att min hattskärm rörde vid den
ofvan mig befintlige vägvisarens vad. Ett regn af
isbitar beröfvade mig dessutom synen för ett ögonblick
och gjorde min belägenhet högst obehaglig. Jag vände
mig då till vägvisarne:
— Hör på, sade jag, det kan vara godt och väl
att uppstiga på detta sätt. Det är visserligen icke
någon beqväm väg, det tillstår jag, men den är dock
icke omöjlig. Men säg mig en vigtig sak: huru skola
vi komma ned igen?
— Ah, min herre! svarade Ambroise Eavenel,
på hemresan taga vi en annan väg.
Slutligen, efter två timmars svåra ansträngningar
och efter att hafva inhuggit mer än fyra hundra
trappsteg i denna förskräckliga uppgång kommo vi med
uttömda krafter till spetsen af Corridor.
Vi gingo der öfver ett lindrigt sluttande snöfält
längs efter en ofantlig klyfta, som stängde vägen. Knappt
hade vi vändt oss om, förr än ett rop af beundran
undslapp våra bröst. Till höger hade vi Piemont och
Lombardiets slätter under våra fötter. Till venster
höjde de mäktiga Penniniska Alperna och Oberland sina
oförlikneliga, snöhöljda toppar. Endast Mont-Rosa och
Mont-Cervin beherrskade oss ännu, men snart skulle
det blifva vår tur att beherrska dem.
Denna tanke återförde oss till vårt förehafvande.
Vi vände våra blickar mot Mont-Blanc och häpnade.
— Gud! hvad han är lång ännu, denne jätte!
utbrast Levesque.
— Och hög! tillade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
