- Project Runeberg -  En öfvervintring i polarisen; En bestigning af Mont-Blanc /
110

(1874) [MARC] Author: Jules Verne - Tema: Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN BESTIGNING AF MONT-BLANC

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till Brevent och Jardin för att observera vår
uppstigning. De kunde nu öfvertyga sig om att den lyckats.

Men det är icke nog med att hafva bestigit
Mont-Blanc; man måste äfven tänka på att stiga ned. Det
svåraste, om också icke det mödosammaste, återstår.
Dessutom lemnar man icke utan saknad en plats, som
man eröfrat med så många mödor. Den fjeder, som
dref oss vid uppstigandet, behofvet att segra och herska,
på en gång så naturligt och bjudande, fattas nu; man
går utan ifver och ser sig ofta tillbaka.

Vi måste imellertid bestämma oss. Sedan vi efter
häfdvunnen sed tömt en bägare champagne till
Mont-Blancs förherligande, anträddes återtåget. Vi hade
uppehållit oss en timma på bergets topp. Tågordningen
var i så måtto förändrad, att herr N. . . :s karavan
gick i spetsen, och att, på framställning af hans
vägvisare Paccard, vi alla voro fästade vid ett rep. Det
tillstånd af utmattning, hvaruti hr N . . . befann sig,
lät befara fall, der allas våra gemensamma krafter
vore af nöden för att hindra en olyckshändelse. Lycka
var, att det blott var hans krafter, icke hans vilja,
som sveko. Utgången besannade våra farhågor. Vid
nedstigandet för den första afsatsen tog herr N. . .
flera felsteg. Hans synnerligen kraftiga och skickliga
vägvisare förmådde lyckligtvis hålla honom fast; men
våra vägvisare, med skäl fruktande, att allesammans
kunde blifva dragna med i fallet, ville skilja oss ifrån
den andra karavanen. Levesque och jag satte oss
deremot, och under iakttagande af den yttersta
försigtighet kommo vi utan vidare äfventyr till foten af den
svindlande branten. Någon illusion var icke längre
möjlig; en nästan bottenlös afgrund låg under våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:47:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ofvervint/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free