Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN BESTIGNING AF MONT-BLANC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fötter, och några lösryckta isstycken, som hvinande flögo
genom luften helt nära oss, visade den väg karavannen
skulle komma att taga, om någon af oss steg miste.
Jag började åter andas, då vi lemnat bakom oss
detta farliga ställe. Vi kommo nu till de mindre branta
sluttningar, som leda till spetsen af Corridor. Snön
hade blifvit lösare af värmen, så att vi ofta sjönko
ned till knäna, hvarigenom vandringen naturligtvis mycket
försvårades. Vi följde alltjemt vårt spår från i
förmiddags, och jag förvånade mig just deröfver, då
Gaspard Simon yttrade till mig:
— Vi kunna icke taga någon annan väg; Corridor
är ofarbar, och vi hafva intet annat val än att
nedstiga för den branta vägg, uppför hvilken vi i morse
med så mycken möda arbetade oss upp.
Jag meddelade Levesque denna föga angenäma
nyhet.
— Jag fruktar blott, tillade Gaspard Simon, att
vi icke kunna förblifva alla fästa vid hvarandra. För
öfrigt få vi se, hur herr N . . . står sig vid försöket.
Vi närmade oss den förfärliga väggen. Hr N... :s
karavan började nedstiga, och vi hörde de lifliga ord,
Paccard stälde till honom. Sluttningen var så brant,
att vi snart icke kunde upptäcka hvarken hr N. . .
eller hans vägvisare, oaktadt vi alla voro fästa vid
samma tåg.
Så snart Gaspard Simon, som gick före mig, blef
i stånd att öfverskåda situationen, stannade han och
förklarade, sedan han utbytt några ord, som jag icke
förstod, med sina kolleger, att det vore alldeles
nödvändigt att skilja oss ifrån hr N . . .:s karavan.
— Vi svara för er, tillade han, men kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
