- Project Runeberg -  En öfvervintring i polarisen; En bestigning af Mont-Blanc /
113

(1874) [MARC] Author: Jules Verne - Tema: Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN BESTIGNING AF MONT-BLANC

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med en stenget skulle känt sig förtviflad. Vi gingo
ända derhän att gnola några kupletter af Offenbach;
men för att vara sanningsenlig, nödgas jag tillstå, att
vårt skämt var matt och vår sång dålig. Vi gjorde
som de mörkrädda, som sjunga i mörkret för att gifva
sig mod.

Vi förblefvo på detta sätt sväfvande emellan lif
och död i en timme, som tycktes oss en evighet, då
vi ändtligen satte foten på fast mark. Vi funno der
nere herr N . . . och hans vägvisare i godt behåll.

Efter några minuters hvila fortsatte vi vår marsch.

Då vi voro nära Petit-Plateau, stannade Eavenel
plötsligt och sade, vändande sig till oss:

— Se hvilken lavin! Den har utplånat våra spår.

Ett ofantligt isblock hade nedfallit från Döme du
Gouter och betäckte helt och hållet den väg, som vi
på morgonen hade följt för att öfverskrida Petit-Plateau.
Jag kan icke anslå massan af denna lavin till mindre
an fem hundra kubikmeter. Om den lossnat under vår
uppfärd, skulle ännu en katastrof hafva ökat
Mont-Blancs redan alltför stora dödslista.

Detta nya hinder tvang oss antingen att söka upp
en ny väg eller gå längs med lavinen. I betraktande
af det utmattade tillstånd, hvaruti vi befunno oss, hade
det senare utan tvifvel varit bäst; men det var
förknippadt med en allvarsam fara. Ett isblock af 60
fots höjd, som redan till en del lossnat från Döme du
Gouter, vid hvilket det endast med en sida var fästadt,
hängde ned öfver den väg vi skulle följa. Det
ofantliga blocket tycktes vara i jemvigt, men det kunde
alltför väl hända, att den obetydliga vibration, som vi
åstadkommo genom vår gång, kunde förorsaka dess fall.

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:47:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ofvervint/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free