Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN BESTIGNING AF MONT-BLANC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägvisarne rådgjorde med hvarandra. Hvar och en af
dem undersökte noga med kikare den remna, som bildat
sig mellan berget och den hotande massan. De skarpa
och friska kanterna gåfvo vid handen, att brottet var
nytt, sannolikt förorsakadt af lavinens fall.
Efter en kort rådplägning beslöto våra vägvisare,
i anseende till omöjligheten att finna en annan väg,
att vi skulle fresta den farliga färden.
— Vi måste gå mycket fort, till och med springa,
om det är möjligt, sade de, och på fem minuter skola
vi vara i säkerhet. Framåt, mina herrar, en sista
ansträngning!
Att springa i fem minuter kan för en, som blott
är trött, synas rara en småsak; men för oss, som nästan
hade uttömt våra sista krafter, syntes det
outför-bart att, äfven under en så liten stund, springa i mjuk
snö, i hvilken vi ofta nedsjönko till knäna. Vi vädjade
imellertid ännu en gång till vår energi och lyckades
verkligen utan äfventyr, tre eller fyra kullerbyttor
från-räknade, att komma förbi det farliga stället.
Det åtgick någon tid, innan vi hemtade oss från
denna våldsamma ansträngning. Också kastade vi oss
på en snödrifva, dödligt trötta, men, såsom man väl
kan förstå, med glädje i hjertat. De största
svårigheterna voro öfvervunna, och om ännu några faror
återstodo, kunde vi möta dem utan vidare fruktan.
I hopp om att få bevitna lavinens fall, förlängde
vi vår rast; men vi väntade förgäfves. Enär dagen
var långt framskriden och det icke var klokt att dröja
sig qvar i dessa isöcknar, beslöto vi fortsätta färden,
och omkr. kl. fem kommo vi till stugan vid
Grand-Mulet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
