Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustafs tidevarv med dess fläkt av fransk anda och
fransk kultur. Det är en väsentlig skillnad i utseende och
uttryck — alldeles bortsett från klädedräkten — mellan en
barocktidens stolta segerherre i allongeperuk och mannen
i adertonhundratalets enkla frack och spännhalsduk. Hur
pompös är ej den förstnämnde, vilken bild ger han ej i sin
personlighet av den richesse, de svällande former och rika
motiv, som utmärkte hans tidsålder, medan
adertonhundratalsmannen visserligen är myndig och säker, men med ett drag
av tillknäppt allvar. Så komma männen och kvinnorna från
det borgerliga tidevarvet, de från tiden omkring 1830—50,
då såväl uttryck som klädedräkt nyktrat, för att icke säga
trumpnat till. Hos alla dessa, de olika århundradenas män
och kvinnor är det något inre, något i själslivets djup, i
väsensartens grundton, som skiftar i samklang med de
svinnande årsperioderna. Det är tidsandan, som obönhörligt
lägger sin järnhand på varje ny generation och trycker sin
starka stämpel inte bara på klädedräkt och yttre accessoirer,
men ock återspeglar det själens liv, som är betecknande för
en viss tidsålder.
Stanna en stund inför de ädla dragen av Gustav Banér,
herren till Ekenäs, som med sitt blod beseglade sin trohet
mot sin konung och sin svurna ed. "I skolen för ingen
lust önska eder att leva och för ingen nöd önska eder
att dö". De orden yttrade han kort före den stund, då han
gav sitt liv. En annan ädling, som även ville behålla
glansen på sin blanka vapensköld och vars huvud likaledes
föll på Linköpings torg, är Erik Sparre, den förfinade, lärde
mannen. Hög och rak i sin svarta dräkt står Sturedottern
Christina, gift med Gustav Banér, en bland de fruar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
