Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 69 —
talet gödslades ofta endast hvart tionde eller tjugonde år,
jå, i vissa trakter ej alls. Så långt fram som 1830 skrifver
Förvaltningsutskottet i denna fråga; »Å den vidsträckta, af
naturen gynnade Dal, som bildar mellersta delen af
Östergötland, torde mången åkerteg, under ett tiotal af år,
kanhända ook i mannaminne, ej fått den ringaste uppmuntran.
Kreatursspillningen är otillräcklig och användes ofta, af
makligheten, närmast intill gården. Likväl vill man, att de aflägsna
åkrarna skola göra nytta. De göra den ock — pris vare vår
förträffliga jordmon! — men på samma sätt som utsvultna
dragare.» Med en försummad boskapsskötsel måste ju följa för
knapp och dålig spillning, och denna blef, såsom ofta ännu i dag
är fallet, fullkomligt vanvårdad. Ofta fick den ligga till långt
efter midsommar vårdslöst hopvräkt i gödselstaden, utsatt för
urlakning, uttorkning och förbränning samt förlust af viktiga
beståndsdelar. Jag har redan förut omtalat, hurusom
Sällskapet, fastän med föga framgång, sökte gå i spetsen för
införandet af en bättre hushållning med ladugårdsgödseln genom att
vid sin landtbruksskola uppföra ett s. k. högfähus, där all
spillning, fast som flytande, skulle förvaras inomhus. Äfven vid en
del andra större egendomar såsom Norsholm, Åtvidaberg, Söderö
m. fi. anlades dylika. Metoden måste dock af hygieniska skäl
snart öfvergifvas. En annan utväg måste alltså sökas.
Problemet bestod ju af tvenne hufvuddelar: att finna bättre ströämnen
än de hittills brukliga och få bättre gödselstäder.
I det förstnämnda afseendet började man fästa sin
uppmärksamhet på våra ofruktbara högmossar såsom innehållande
ett värderikt material för beredning af s. k. torfströ. Detta
hade nämligen visat sig kunna på ett fullkomligt sätt uppsuga
kreatursspillningens flytande beståndsdelar och förhindra
bildandet af gasformiga sönderdelningsprodukter, hvadan det
sålunda inom ladugården är af både ekonomisk och hygienisk
betydelse. Direktören C. v. Feilitzen påvisade detta i ett föredrag
inom Sällskapet 1888.
En herr T. Olbers tillkallades sedermera 1890 att på
Sällskapets bekostnad föreläsa om torfströ och torfmull, och på
allmänna sammankomsten den 28/i 1891 reciterade
sekreteraren ett af professor L. F. Nilsson i Landtbruksakademien
hållet föredrag: »Om torfströ, dess egenskaper och användning
för särskilda ändamål». På gillesmötet den 12/i2 1891 inom
Tjäll-mo och Hällestads distrikt diskuterades frågan om »Torfströ och
dess betydelse för landtbruket, jämfördt med andra ströämnen»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
