Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket - Större afdikningsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 111 —
stora betydelse blifvit på de s. k. småbrukarekurserna
vederbörligen framhållna.
Ingenjör Miintzing stod såsom statens landtbruksingenjör
inom Östergötlands län på sin post till år 1878, då han
utnämndes till domänintendent. Han har inlagt en stor förtjänst om
organisationen af dikningsförmännens arbete inom länet,
hvarigenom denna institution hos oss vunnit en sådan utveckling som
inom intet annat län. F. n. sysselsättas ej mindre än 20
diknings-förmän. Sedan den af Miintzing lämnade platsen därefter under
någon tid upprätthållits af tillfälliga innehafvare, besattes den
1879 med ingenjören Axel Carlqvist. På grund af
sjuklighet och uppnådd pensionsålder lämnade denne 1899 den
verksamhet, han med stor förmåga och varmt intresse utöfvat i nära
20 år. Med anledning häraf riktade Utskottet till honom ett
tack för mångårigt plikttroget arbete och önskade honom under
hans återstående dagar »ostörd rö och tillfredsställelse, som
vissheten om väl uppfyllda plikter alltid skänker».
Torrläggningsarbetet inom provinsen öfvertages nu i enlighet med Kungl.
Maj :ts förordnande af landtbruksingenjör en Chr. Ad. S y
1-v a n, hvilken sedan dess ledt täckdikningsf örmännens arbete med
undantag för året 1900, då direktören J. F. Hallenborg
bestred nämnda syssla.
Att den hjälp, Sällskapet beredde provinsens jordbrukare
genom tillfället att kostnadsfritt få rådföra sig med en erfaren
agronom vid vattenaflednings- och afdikningsföretag, var af
behofvet påkallad, bevisades bäst af den mängd ansökningar, som
omedelbart inkommo till Förvaltningsutskottet. Mången tyckte
dock, att landtbruksingenjörens förrättningar ännu voro till
»mera enskild än allmän nytta». Därför framkommo också i
början af 1860-talet flera motioner om uppgörande af
gemensamma af dikning splaner för provinsens större vattensystem.
I en af dessa, väckt af landthushållaren M. Nilsson i Åsarp,
heter det: »Om egornas sammandragning medelst skifte måste
erkännas som första vilkoret för ett bättre jordbruk, så torde icke
kunna bestridas, att ju jordens fullständiga afdikning intager
andra rummet. Den som med någon uppmärksamhet i olika
riktningar genomreser Länet, skall finna detta för all odling så
nödvändiga vilkor högst ofullständigt uppfylldt. Ej nog med
att stora mosstrakter äro odikade och osunda dunster och
dimmor från dem sprida sjukdomar och frostskador i sitt
grannskap, utan Länets rikaste jord ligger vattendränkt till följe af
bristande afdikning. Många af Länets slättlandstrakter med
Större
afdiknings-
planer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
