Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 118 —
är att hafva grundat och utvecklat en odling af rotfruktsfrö, som
redan 1887 drefs af ej mindre än 200 personer, tillhörande
småbrukarnas klass, såsom torpare, grenadjärer och
backstugusit-tare. Dessa ha årligen gratis erhållit utsäde och af en särskild
instruktör råd och undervisning angående odlings sättet och
fröets rätta behandling. Under år 1887 inköpte föreningen af dessa
odlare ej mindre än 2,000 skålpund frö. Denna odling
stämplades under 188t)-talet såsom alldeles enastående inom landet och
lyckades så väl, att man snart kunde förse Sveriges största
fröhandelsfirma inom denna gren med hela dess behof. Odlingen
har med fördel upprätthållits intill våra dagar. Dock har den
på senare tid blifvit allvarligt hotad af konkurrensen från
Danmark, där man tack vare klimatiska förhållanden har kunnat
anlägga ett vida billigare odlingssätt, som på kortare tid fört
till bildande af utsädesdugligt frö1. Äfven kan föreningen
tillräkna sig äran att hafva väckt intresset för odlingen af vanliga
grässlag. Slutligen får ej förbises, att samarbetet med
^Sydsvenska föreningen för odling och förädling af utsäde» ledt till
införande i provinsen af erkändt goda utsädesstammar. Grenom
utsändt cirkulär uppmanade denna förening 1887 rikets
samtliga hushållningssällskap till samling kring det gemensamma
målet att åvägabringa en på vetenskaplig grund fattad
systematisk förädling af utsädet, så att vi inom vårt eget land skulle
få fram nya goda och för våra förhållanden passande stammar.
Styrelsen menade, att denna tanke skulle kunna realiseras af en
från alla håll understödd centralanstalt, till hvilken rikets
öfriga fröodlingsföreningar skulle isluta sig såsom filialer. Dessas
uppgift skulle vara att från centralanstalten årligen emottaga
elitutsäden och med dessa anställa jämförande försök. Man
tänkte sig, att det lugna, intresserade, i ekonomiskt afseende fullt
tryggade vetenskapliga arbetet skulle »kunna utfinna nya
riktningar till oberäknelig nytta för vårt jordbruk» och göra våra
produkter kända och erkända utom landets gränser. Att föreningen
också infriat dessa löften på ett hedrande sätt, är ju ett allmänt
bekant faktum. Förvaltningsutskottet insåg genast frågans stora
nationella betydelse och hemställde hos Sällskapet att för
ändamålet bevilja ett anslag af 500 kr. Detta blef också Sällskapets
beslut på ordinarie sammankomsten den Vi2 1887. Härmed
följde rätten att i föreningens styrelse insätta en ledamot.
Själfskrifven härtill var Sällskapets sekreterare. Med den
ofvannämnda föreningen, som i sin nya ställning antagit det mer
expressiva namnet »Allmänna Svenska föreningen för odling och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
