Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Nötkreatursskötseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 146 —
12 qvarters oxar 170—190 rdr, 11 qvarters 140 rdr per medium?
2-åriga stutar 90—120 rdr., årsgamla 70 rdr paret per medium,
kor 40—50 rdr st., allt r:gs.» Dessa pris innebära en ökning
med omkring 30 procent af de förut gällande. Äfven prisen på
ladugårdsprodukter äro i stigande. Sålunda gällde nötkött på
Linköpings torg under hösten och vintern 1847 mellan 2 rdr 32
sk. och 3 rdr 24 sk. r:gs pr lisp., smör 9 å 10 rdr per lisp., ost
4—7 i/£ å 8 rdr och talg 9 å 10 rdr pr lisp. (Årsb. 1847).
Orsaken till dessa lättade förhållanden var nog i första
hand att söka i höjd införseltull å viktualier, men äfven
danskarnas betydliga uppköp af skånska kreatur för export på
England återverkade på priserna i Småland och Östergötland.
Tillfredsställande priser på ladugårdens produkter
framkallade vid 1850-talets ingång ökade kreatursbesättningar,
omsorgsfullare vård och bättre utfodring. Detta bevisas bland annat af
följande förhållande. Under denna tid var det gängse sed att
ackordera ut korna åt en s. k. deja mot en viss summa och
samtidigt utlämna ett visst kvantum foder till djurens underhåll.
I afseende härpå säger Förvaltningsutskottet i sin berättelse för
1852: »Då till dejan förr lemnades 2 lass hö och detta ofta af
sämre beskaffenhet samt 1/4:dels tunna säd till hvarje kreatur
utom behöflig halm, erhåller hon nu ofta dubbelt.» Samtidigt
hade de arrenden, korna betingade, så småningom höjt sig från
25 till 40 å 50 rdr per ko.
Under åren 1853—54 och 1859—60 inträffade visserligen
missväxt å fodret, hvilket nödvändiggjorde tillfälliga
minskningar af kreatursbesättningarna. Förhållandena utjämna sig
emellertid så småningom, och man kan säga, att i stort sedt
boskapsskötseln från denna tid är efter äldre måttstock stadd i en
stigande, om ej till en början så märkbar utveckling.
Lätteligen inses, att Hushållningssällskapets insats i arbetet
för åstadkommande af en uppryckning inom ladugården
under 1800-talets förra hälft ej kunde blifva synnerligen
betydelsefull. Hvad som kunde göras, gjordes emellertid. I sina
årsredogörelser gisslar Utskottet landtmannens tribut till
brännvinspannorna, då man genom öfverproduktion af spannmål och
potatis sökte »en hastig, om ock på längden ruinerande inkomst
af sitt gårdsbruk». Ständigt predikas odling af foderväxter och
införande af växelbruk och, såsom i detta arbetes första del
finnes omtaladt, försöker man sig så tidigt som i slutet af
1830-talet på att utdela belöningar för »väl fodradt och vackert
Boskapskreatur af hemfödd afvel» samt för samvetsgrannt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
