Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Hästskötseln - Hushållningssällskapets fullblodshingstar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 231 —
»äfven nu tagande ett första pris, fortfarande försvarade sin
plats». De båda norfolkshingstarna betecknas såsom
»praktexemplar» bland mötets utställda hästar.
På grund af vissa förhållanden kommo de båda raserna
emellertid ej att få någon allmännare användning hvarken inom
vår provins eller inom landet öfver hufvud taget. Orsakerna
härtill framhöllos vid en öfverläggning i hästfrågor i ett
intressant uttalande af öfversten Aug. af Petersens, som hade
fungerat såsom prisdomare vid 1876 års allm. sv. landtbruksmöte i
Norrköping, där anglonormander första gången uppvisades. »De
1876 utställda exemplaren af anglonormandisk ras», sade han,
»väckte ett storartadt uppseende såväl för imponerande
exteriör som för utmärkta rörelser, och det ansågs, att vår
häst-afvel med sådant hingstmaterial skulle komma in på riktig väg.
Man menade att genom användande af både gröfre och lättare
hingstar af denna ras landet skulle erhålla en universalhäst,
lämplig till alla bruk. Entusiasmen hade emellertid icke någon
varaktighet. Inom få år visade det sig, att rasen ej motsvarade
förväntningarna, utan lämnade åtskilligt öfrigt att önska. Från
armén klagades öfver att anglonormanderna vore dåliga
trupphästar, och efter 10 å 15 år utdömdes de som odugliga. Detta
var dock en både hård och orättvis dom. Vill man rättvist
bedöma dem, måste man erkänna, att de likväl lämnat en och
annan god brukshäst äfvenså ett och annat dugligt afvetedjur.
Orsaken till att de sveko förväntningarna får icke uteslutande
tillskrifvas hingstarna, utan kanske mest vår dåliga stostam.
Hingstarna kunna ju icke göra allt, allra minst då de, som ofta
var fallet, användes till ston af korsningsprodukt.»
Den 13/n 1878 hade grefve L. Douglas inkommit med en
motion, att Sällskapet måtte anslå 5,000 kr. till inköp af tvenne
fullblodshingstar att utstationeras inom länet och upplåtas till
betäckning »för att utöfver det egna behofvet kunna förse våra
blifvande hästmarknader med dugliga remonter, vagnshästar och
ridhästar». Bland andra motiv, som motionären angaf, var
också det, att tillfället för en dylik affär då syntes alldeles
exceptionellt lämpligt genom ett oerhördt prisfall på det engelska
fullblodet, betingadt af tvenne kapplöpningssällskaps upplösande.
Utskottet afstyrkte motionen af principiella skäl.
Sällskapet hade nu en gång i fråga om hästafvelns befrämjande slagit
in på vägen att lämna sitt understöd i form af räntefria lån till
hingstföreningar, och Utskottet fann ej skäl att i förevarande
fall göra ett undantag. På Sällskapets allmänna sammankomst
[-Hushållningssällskapets fullblods-hingstar.-]
{+Hushåll-
nings-
sällskapets
fullblods-
hingstar.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
