Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IX. Veterinärväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 303 —
sedvanliga anpart i anslaget. Detta har dock endast kunnat ske
genom nedsättningar och indragningar af anslag för en mängd
andra allmännyttiga, Sällskapets verksamhet närmare liggande
ändamål, genom afslag å ett flertal behjärtansvärda motioner
samt genom indragning af det allmänna länslandtbruksmötet,
som var ämnadt att hållas följande år, och den häfdvunna
produkt-och slöjdutställningen för året. Samtidigt nödgades man dock
svara Landstinget, att Sällskapet från och med 1888 till följd af
de iråkade svårigheterna tyvärr måste indraga hvarje bidrag
till veterinärerna. Denna varsel väckte allmän oro. På
Sällskapets allmänna sammankomst den 1/i2 1887 förelågo sålunda ej
mindre än trenne motioner och en enskild skrifvelse i ämnet.
Alla gå i samma tonart. Man yrkar på hjälp från
Hushållningssällskapet under åberopande af den stora vikt, ett ordnadt
veterinärväsen gifvetvis måste äga för en provins med så stor
kreatursbesättning och så vidlyftig export som Östergötland och
framhåller den stora risk, man är på väg att löpa genom att af slå
veterinärernas billiga begäran. Efter en lång och liflig
öfverläggning stannade Sällskapet i beslutet, att ett årligt belopp af 4,000
kr. tillsvidare måtte ställas till Landstingets förfogande för att
på sätt, detta pröfvar skäligt, användas som bidrag till
distriktsveterinärväsendets ordnande inom länet. Från och med år 1888
utgår alltså denna tribut från Sällskapet. Förhöjningar af
anslaget förekomma då och då dels i form af ålderstillägg, dels
såsom tillfällig löneförbättring, så att inan år 1907 är uppe i en
summa af 8,600 kr. Eedan 1906 förutsade emellertid
Förvaltningsutskottet en snar indragning af anslaget med anledning af
en förestående minskning i den Sällskapet tillkommande
anparten af brännvinsmedlen.
På sammankomsten den 2/i2 1907 diskuterades frågan för
sista gången inom Sällskapet. Då ordföranden i sitt
hälsningstal annonserade debatten, yttrade han: »Att den gamla
stridsfrågan om aflöningen åt veterinärerna återupptagits, finge icke
tydas vara beroende på bristande intresse från Sällskapets sida
utan endast tillskrifvas den förändrade fördelningen af
brännvinsmedlen och den uppfattningen, att aflöningen borde
öfver-tagas af en korporation, som icke vore beroende af så ovissa
inkomster som Hushållningssällskapet, samt önskan om att
framdeles staten måtte omhändertaga veterinärväsendet, hvarvid
frågan om pensionering äfven lättare skulle kunna vinna sin
väl-behöfliga lösning.» År 1909 upphör Sällskapet med sina bidrag
till en institution, som mer än andra legat detsamma om hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
