Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIII. Skogsskötseln - Ställningen på 1830-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 364 —
tunnland och 22 kappland. På tal om det ofvannämnda
cirkuläret säger landshöfdingen, att rättigheten att nnder vissa
villkor söka delning af allmänningarna dä ännu ej blifvit begagnad.
Så småningom synes man emellertid hafva utkräft sina
rättigheter på ett hänsynslöst sätt, hvilket ger Förvaltningsutskottet
anledning till följande uttalande i sin berättelse för år 1836:
»Önskligt hade varit, att sådana stadganden, som tillåta
allmänning ar s fördelning och vissa kronoparkers försäljning, helt
och hållet uteblifvit — man hade åtminstone då haft nöjet af
en vårdad och tillväxande skog i stället för den obehagliga
synen af tusentals vedfamnar, ämnade till rof för brännerierna,
odh uppstaplade timmerhögar, som lämna sorgliga minnen af de
förr skogbeväxta fälten.»
Den dåvarande landshöfdingen griper emellertid in för att
söka rädda de allmänningar, som funnos kvar, undan förstörelsen.
Härom säges i 1837 års utskottsberättelse ;
»Till införande af en bättre och mera ändamålsenlig
hushållning med de allmänningsskogar, hvilka af Kungl. Maj :t i
nåder blifvit öfverlåtne till häradsboernes gemensamma
begagnande, har länets verksamme Höfding Friherre Palmstjerna
under maji och Junii månader förlidet år verkställt reglering med
allmänningarna inom Risinge tingslag, Lösings, Björkekinds,
Östkinds, Hammarkinds, Skärkinds, Hemmings samt Åkerbo
härader, därvid häradernas utsedde ombud tillika med herr Baron
och Landshöfdingen insågo nyttan och nödvändigheten af
allmän-ningarnes uppmätning och indelning till så kallad trakthuggning,
eller att en viss del årligen får afverkas till så stor vidd, som
motsvarar allmänningeiis hela rymd, fördelad på den tid, som
erfordras för återväxten.»
Omloppstiden bestämdes att vara från och med 100 till 120
och 150 år.
Inom några gillen gjordes socknarna emellan frivilliga
öfverenskommelser att på lämpligt sätt sköta de reglerade
skogarna. Inom Göstrings gillesdistrikt t. ex. utarbetades af valda
sockenombud ett formligt »reglemente för allmänningens vård
och ändamålsenliga begagnande». Det uppsattes af
fältkamreraren S. I. Bergman och kronobefallningsmannen I.
Lindeberg i samråd med Gillets ordförande bergmästaren C. E.
Sjögreen. Äfven från Björkekinds härad omtalas ett dylikt
förfaringssätt.
Ett tydligt intryck af förhållandena i slutet på 1830-talet
erfar man för öfrigt af ett anförande, som landshöfdingen frih.
Ställningen
på 1830-
talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
