- Project Runeberg -  Östergötlands läns hushållningssällskaps historia / Del 2 /
391

(1913-1914) Author: Harald Schött
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIV. Fiskerinäringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 391 —
näringskällan får ej utsina. Det kan i detta sammanhang vara
skäl att erinra om den storartade skeppsfart, som vid denna
tid var rådande i Östergötlands skärgård.
W. framhåller inför Sällskapet medlen att komma bättre
förhållanden åstad. Fjällfisket i inre skärgården skall främjas
genom åläggande för befolkningen att i fråga om redskapen rätta
sig efter författningarna i den för skärgården gällande
fiske-stadgan af den 1. mars 1859 och det yttre skärgårdsfisket genom
införande af nya fiskemetoder. Man skall lära skärgårdsbon
att fiska strömming och lax med drifgarn samt torsk och lax
med linor etter större refvar i öppna hafvet utanför yttre
skärgårdsbandet. För att realisera detta senare förslag fanns
enligt intendentens mening ingen annan väg att gå än den, som
förut beträdts inom Stockholms och liera andra län, att
nämligen på offentlig bekostnad inköpa redskap och anställa fiskare
från Gottland eller Blekinge, »hvilka under hela fisketiden
skulle uppehålla sig vid de större lägena, därstädes utöfva
fångst med drifgarn och dymedelst praktiskt inför fiskarena
ådagalägga sättet för drifgarnsfiskets utförande och detsammas
fördelar». Med anledning häraf anser sig intendenten böra
hemställa, »huruvida icke Kongl. Hushållnings-Sällskapet finner
skäligt antingen sjelf anvisa eller möjligen af offentliga medel söka
anskaffa de penningesummor, som erfordras för dylika försöks
utförande under ett års fiskeperiod».
Sällskapet anslog också af egna medel den äskade summan
1,100 kr. till erforderlig redskap och aflöning åt instruktörer.
Under sommaren 1874 utsändes fiskeriassistenten V. Wahlberg,
åtföljd af fiskeriinstruktören J. L. Erikson för att göra försök
med nya fiskemetoder i vår skärgård. Rörande laxfångsten
stämplas resultaten såsom »icke alldeles ogynsamma», och
sillfisket slog ännu bättre till. Under 4 försök infångades 9 tunnor
sill. Vid strömmingsfisket med drifgarn efter gotländsk metod
inhöstades betydligt större fångst än skärkarlarna samtidigt
erhöllo med sina faststående strömmings skotar. »Dessa lyckliga
resultater», säger intendenten, »kunde icke annat än på det
högsta väcka skärgårdsboarnes lust att taga kännedom om
metoden, och de befunnos derför alltid villiga att medfölja på
fiskeförsöken samt hafva för mig uttryckt sin stora tacksamhet för
det tillfälle till erhållande af kännedom om en förbättrad
strömmingsfiskemetod, som blifvit dem beredd.»
Från flera håll hade äfven gjorts direkt anhållan om
försökens utsträckande äfven under nästföljande år. För att kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:15:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oghus/2/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free