Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XV. Trädgårdsskötseln - Svenska Trädgårdsföreningens stiftande m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 407 —
början, innan en större fond hinner bildas, använda ett frivilligt
sammanskott af sad, som några af Gillets medlemmar årligen
skänkt. Anläggningen påbörjades redan 1827 »medelst utvaldt
vackra och högstammiga Löfträd af de bättre slagen».
Påföljande år hade man hunnit till den s. k. Torfvingebacken med
planteringen, och gillesledamöterna beslöto att t. o. m. år 1831
fortfara med det årliga sammanskottet af spannmål,
»hvarförutom ordföranden jemte en af Ledamöterne frikostigt fördubblat
sin årliga gåfva». Gillet bestod på den tiden af endast 5
ledamöter med kammarherren och bergsrådet Axel Lindersköld
såsom ordförande och landskamreraren Gabriel Bergergren såsom
v. ordförande. Den senare var den drifvande kraften i
företaget. Så småningom nådde planteringen ända fråm till
Köpetorps backe, men blef »af staden lemnad utan tillsyn».
En och annan amatör i trädgårdsyrket fanns naturligen
äfven under dessa tider både i staden och på landet, och till
gårdsbruket å de stora egendomarna var alltid knuten trädgårdsskötsel
i större eller mindre utsträckning, men allmogetäppan har låtit
vänta på sig ända till våra dagar. Jag frånräknar då
naturligtvis de enskilda fall, då en allmogeman någon gång »omskapat
en ofruktbar och stenig backe till en behaglig och nyttig park»
och därför belönades af Hushållningssällskapet.
Allvarliga bemödanden att allmängöra frukt- och
blomsterodling inom provinsen spåras dock först efter märkesåret 1832.
Det var då som Svenska Trädgårdsföreningen grundlades af
medicinalrådet M. Pontin, professorn Jöns Jacob Berzelius m. fl.
framstående vetenskapsidkare.
Härom läses i en runa öfver Pontin: »Att han (Pontin)
och, ännu mer, att Europas och verldens på sin tid störste
vetenskapsman, Berzelius, satte sig i ’spetsen för denna odlings nya
lif och uppbringande till aktning, skall alltid blifva ett
betydelsefullt tecken i vår odlings nyare historia. Detta faktum hedrar
vetenskapen lika mycket som yrket och odlingen. De hafva i
och med denna skapelse gifvit ett uttryck utaf, huru de känna
sig stå i förbund — i mensklighetens tjenst.» Det från
hufvudstaden utgående initiativet verkade befruktande äfven inom
östgötabygd. Fruktträdsplantor och örter öfversändes till
föreningens medlemmar, hvilka sedan i sin tur utdelade dem till
intresserade.
Af anläggningar inom länet från denna tid framhålles
särskildt den, »som inom få år blifwit fullbordad på 2 y2 geom.
Tunnl. Stadsjord helt nära wid Linköping». Den innehöll »270 st.
Svenska [-Trädgårdsföreningens stiftande-]
{+Trädgårds-
förenin-
gens stif-
tande+} m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
