- Project Runeberg -  Östergötlands läns hushållningssällskaps historia / Del 2 /
433

(1913-1914) Author: Harald Schött
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XV. Trädgårdsskötseln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 433 —
upptäckter, undersökningar, råds meddelande, erfarenheters samlande; och 3:o)
anordnande af utställningar företrädesvis af sådana trädgårdsföremål, som äro
af största ekonomiska vigt och de till dessa utställningar insända alstrens
undersökning och bedömande samt offentliggörande af de sålunda vunna resultaterna.
Af dessa medel torde det sistnämnda vara det, som med minsta kostnad och
besvär synes kunna hastigt föra till de önskade resultaten. Ledd af denna åsigt
och af erfarenheten undervisad om, huruledes utställningar af ’litet af hvarje’
äro af jemförelsevis mindre gagn än utställningar af de vigtigare culturalster
hvar för sig, serskildt hvad fruktodlingen beträffar, såsom på en gång den
vigtigaste och mest försummade — utgaf undertecknad redan för 2 år sedan den
ofvannämnda afhandlingen; och vågar jag härmedelst ånyo vördsammast fästa Kgl.
Hushålln.-Sällskapets benägna uppmärksamhet derpå, då jag af de sista begge
årens fortsatta undersökningar alltmera öfvertygats derom, att de i nämnda
afhandling föreslagna åtgärder äro af behofvet ovillkorligen påkallade, såframt den
oreda och förbistring, som råder inom fruktträdgården och som gör dess odling
mera till ett onus och en förargelse än till ett nöje och en vinst, en gång skola
kunna hafvas och öfvervinnas.
I det att jag alltså, under påtryckning af det intresse, som drifvit mig att
nu i tio år hafva egnat mig åt förevarande fråga, vågar till Kgl. Hushålls-Sällskis
benägna pröfning hemställa, huruvida icke frukt-utställningar äro och länge varit
af behofvet påkallade, för att, sedan både Ceres och Flora kommit till heders,
äfven Pomona måtte räddas utur det långvariga chaos, hvari hon varit nära att
gå sin undergång till mötes, tager jag mig härmed friheten att meddela några
facta, rörande östergötklands frulctträdsodling serskildt med afseende å
nyssnämnda chaos, oreda och förbistring.
Under de pomologiska resor genom landet, jag under de 2:ne sista åren
företagit, har jag äfven besökt några af östergöthlands fruktträdgårdar. Dessa
besök hafva visserligen varit flyktiga, då fruktmognadstiden är kort, Sverige stort,
och jag dock sökt att hinna med så stor del deraf, som möjligt. För att
emellertid complettera de vid besöken gjorda erfarenhetsrön, har jag sökt förskaffa mig
frukt från de trädgårdar, hvilka jag ej haft tillfälle att besöka, och sålunda har
jag frukt att se vid eller ifrån Norrköping, Linköping, Borg, Mem, Gerstorp,
Rappestads prestgård, Lagerlunda, Sturefors, Ekenäs, Ekhult, Svenneby, Sorby,
Björkvik, Adelsnäs, ’Söderö, Löfsta, Klinga, Norsholm, Vrånghult. Att Östergöthland
skulle kunna frambringa de herrligaste trädfrukter, derom har jag blifvit
öfvertygad, då jag funnit, hurusom t. ex. vid Adelsnäs den europeiskt ryktbara
vinter-päronsorten Vinterdechants-birne (Frankrikes Doyenné d’hiver, Englands Easter
Beurré) under hegge dessa sista högst ogynsamma fruktar utvecklats till
exemplar af ända till 29 lods vigt och fullkomliga inre egenskaper, då jag sett,
hurusom Grennas rödpäron Beurré bilanci) l H:r Ombudsman Sevéns trädgård i
Linköping år 1860 hunnit en ovanlig grad af fullkomlighet, då jag erfarit, hurusom
den i medlersta Sverige allmänna Vintergyllingen (i Östergöthland nästan
öfverallt oriktigt benämnd Rosenhäger) söder om Kolmården synes vara en ganska god
desertfrukt, då den i Södermanland svårligen kan räknas högre än som
hus-hållsfrukt.
Men den allmänna oredan i namnbestämningen, — det slående beviset för
obekantskap med odlingsföremålet samt för likgiltigheten för detsamma —, är i
Östergöthland densamma som öfverallt annars i Sverige och kanske större. I
i) Artens franska namn måste vara felskrifvet. Åtminstone
öfverensstämmer det ej med författarens uppgifter i "Handbok i Svensk Pomologi".
28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:15:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oghus/2/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free