- Project Runeberg -  Östgötar i Stockholm /
14

(1945) [MARC] - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötar i Stockholm under gångna tider. Af Fil. Doktor Kjell Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var född 1634 i Skeninge och son till Olof Håkansson och Margareta Nordanwäder.
Olof Håkansson var smed och rådman i staden, tidvis borgmästare. Sonen Erik
sändes till Linköpings skola och blev 1651 inskriven vid Uppsala akademi, där han
studerade latin, vältalighet och politik. Professor Figrelius (Gripenhielm) rekommenderade
Erik Lindeman (han antog detta namn vid ankomsten till Uppsala) till lärare för Karl
X Gustafs naturlige son greve Gustaf Carlsson. Tillsammans med denne unge greve fick
Erik Lindeman göra en utländsk resa, som tog nio år. Resan gick över Tyskland,
England, Frankrike och Italien. Universitetsstäder och furstehov besöktes. Under resan
fullbordades grevens uppfostran med Lindeman som lärare. Denne försummade ej att för
egen del inhämta grundliga politiska kunskaper och världslig bildning och ett angenämt
sätt att umgås med hög och låg. Ej utan betydelse var besöket vid Ludvig XIV:s hov.
Där ingavs honom den uppfattningen, att enväldet var den bästa av statsformer.
Medan han ännu var på resa erbjöds honom en professur i Lund, och väl hemma fick
han kallelse till professor i Uppsala, men hann ej tillträda denna plats emedan han 1668
blev sekreterare i kansliet. Han kom i stor gunst hos änkedrottning Hedvig Eleonora
och gjorde sig genom sitt goda sätt och sin talang till själen i hovets nöjesliv. Redan
tidigare framträdde hans skaldiska begåvning, och vid konung Karl XI:s födelsedag
1669 uppfördes med den av Lindeman författade texten baletten "Den stora Genius"
hans förnämsta poetiska verk. Ej sedan Stiernhielm under drottning Kristinas tid
hade en sådan hovpoet funnits. Han blev adlad med namnet Lindenschöld, som snart
förkortades till Lindschöld. Karl XI tillträdde regeringen 1672, och då börjar Linschölds
politiska bana. Chef för kansliet var M. G. de la Gardie, hos vilken Lindschöld stod
väl, ehuru småningom sekreteraren skulle frigöra sig från beroendet av sin förman.
Lindschöld lyckades vinna konungens förtroende, och snart blev han genom sin
arbetsamhet och sin duglighet oumbärlig, och efterhand blev det han ensam, som utanför
konseljen föredrog ärendena för konungen (sekreterareregementet). Den något ville
vinna lios konungen hade ingen annan väg än genom Lindschöld, som således blev en
mäktig man. Särskilt efter riksdagen 1675 förlorade rådet det mesta av sin makt.
Under kriget då konungen låg i fält, fick Lindschöld ideligen resa till Stockholm för att
skaffa penningar och vapen m. m. och nedlade på detta arbete en otrolig energi. Han
kunde genom sitt goda sätt och sin klokhet skaffa lån åt staten, där det syntes
utsiktslöst att komma någon vart. Under kriget i Skåne medförde Lindschöld den barske
Johan Gyllenstierna till konungen, men då visste han ej vad han gjorde, ty det blev denne,
som nu fick konungens öra och utträngde Lindschöld som konungens närmaste man.
Lindschöld hade som sagt funnit envåldsmakten som bästa statsform och han blev en
ivrig påskyndare av detta regeringssätts införande i Sverige. Johan Gyllenstierna var
där ense med honom och även i en annan sak — reduktionen av kronogodsen. Vid
1680 och 1682 års riksdagar framträdde Lindschöld ej synbart, men torde ha lett
besluten i de ofrälse stånden. 1680 dog Gyllenstierna och Karl XI behövde åter
Lindschöld. På 1686 års riksdag var Lindschöld lantmarskalk, den förste av detta slag,
som togs ur tredje klassen på riddarhuset. Skickligt skötte han klubban, och med glatt
lynne och belevat umgängessätt kunde han sammanjämka och förlika. Kort efter
riksdagen tillsattes lagkommissionen, där L. blev ordförande och nedlade ett gott arbete.
Han har också gjort det mesta vid 1686 års kyrkolag och förarbetena till 1683 års skol-

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:16:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ogistock/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free