- Project Runeberg -  Östgötar i Stockholm /
19

(1945) [MARC] - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötar i Stockholm under gångna tider. Af Fil. Doktor Kjell Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och utförde ett enastående arbete som forskare och samlare. Han dog i Stockholm 1776.
Värd åminnelse.

Borgmästaren Samuel Conrad Flodin var son till prosten Samuel Flodin i Lomaryd,
där borgmästaren föddes 1726. Han började i Svea hovrätt 1751 och blev kanslist i
Stockholms rådhusrätt 1758 och där steg han till prim.-kämner 1770 och blev rådman
i Stockholm 1774 ocli fick borgmästares titel 1791 och tog avsked 1796 samt dog i
Stockholm 1800. Vid prästmötet i Linköping 1802 säger hans minnestecknare Anders
Winblad: "Genom sjelfva födelsen ansåg Han sig liksom beslägtad med detta Stiftets
ättlingar: och denna välvilja följde honom genom lifvet, denna gjorde dem till Hans
arfvingar efter döden." Det är genom hans stora donationer Flodins minne gått till
eftervärlden. Det till Östgöta nation i Uppsala donerade kapitalet medgiver nu
utdelandet av 14 stipendier å 700 kr. att uppbäras i tre år. Stockholms nation i Uppsala fick
ett liknande stipendium. Linköpings b. a. läroverk blev också ihågkommet. Den
nämnde minnestecknaren slutar sitt tal: "Östgötha landskap, som lärde känna sin Välgörare
först efter Dess död, skänker Hans Minne ett offer af sin Vördnad; Förtjensten af sin
Saknad; Medborgaren af sin Högaktning."

Per Johan Höppener var född i Linköping 1726 och son till handlanden Johan [-Hoppel]er-] {+Hoppe-
l]er+} och Hedvig Christina Jancke. Han blev magister i Greifswald 1740 och tjänsteman
i Riksarkivet och K. kansliet, assessors titel 1767. Politisk skriftställare. Död på
Dufnäs vid Stockholm 1802. Så är i korta drag levnadsloppet för en man, som var en
frihetstidens folktribun och en av tidens märkligaste män. Han var talangfull politisk
författare ocli fick sina fiender. Ett par gånger var ban i fara att bli mördad. 1762 skulle
han bli ryktbar. Gevärsfaktoriarbetarna, särdeles vid faktoriet i Jönköping, hade en
tid fört process med överdirektören Ehrenpreuss och Krigskollegium. Arbetarnas
ålcler-män hade rest upp till Stockholm för att söka rättvisa, men fängslade med
handklo-var liade de återförts till Jönköping. Det lyckades att få Höppener intresserad för deras
sak, och han framställde saken för konungen, men Hattarna och Sekreta utskottet
råkade i raseri. Höppener lät ej skrämma sig och han kunde förmå arbetarna att nedlägga
arbetet intill dess de fingo njuta kontrakt, lag- och manufakturprivilegier. Det var
Sveriges första strejk, den behandlades som myteri och general Pechlins regemente inryckte
i staden, men då for Höppener ned till sina skyddslingar och undgick att bli mördad på
nedvägen. Rådet ville ha Höppener arresterad men kungen nekade. Undersökning kom
till stånd och varade i fyra månader och Höppener talade å åttahundra arbetares
vägnar ocli ingen arbetare var skyldig till myteri. Överdirektören Ehrenpreuss överbevisades
om att hava plundrat och hart när ruinerat allt faktorifolket under beskydd av
landshö-dingen och Krigskollegium. Nu var han en man i folkets sinne. Bondeståndet ville slå
en guldmedalj över Höppener som "försvarat allmogens barn" och begärde honom till
justitiekansler och detta med sådan kraft att rådet måste giva platsen åt en ofrälse för
första gången, åt rådman Sebalt. Lovisa Ulrika inbjöd Höppener till hovet, till
Drottningholm, att bese hennes bibliotek och medaljer. Hon intogs av hans kunskaper och
ädla utseende. Han medverkade till Gustaf III:s revolution, för vilket han fick en ringa
erkänsla av konungen, 12000 rds kopparmynt, som hans fattiga hustru och barn fingo
dela. I hans tycke var Gustaf III bra ett par år, men så började tryckfriheten bli
hotad, och det var ej i Höppeners anda och ban och några andra djärva journalister förde

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:16:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ogistock/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free