- Project Runeberg -  Östgötar i Stockholm /
29

(1945) [MARC] - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötar i Stockholm under gångna tider. Af Fil. Doktor Kjell Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nen till god del efter von Hartmansdorff» plan. År 1823 får lian som riksdagsman
sitt såte på riddarhuset, där han verkade i mer än 30 år, under nästan hela tiden som
adelns ledare, tack vare sina kunskaper och sin överlägsna förmåga. Han började sin dag
kl. 4 på morgonen. Han yttrade sig ej oförberett och med övertygande kraft ocli
klarhet. Han ägde stor självbehärskning, stod lugn om så stämningen kring honom var
livligt upprörd. Hans yttrande gällde sak, ej person. Med ihärdighet kunde lian
arbeta för en åsikt, om vars riktighet han var övertygad; blev han överröstad fällde han
ej modet, kom tillbaka, kanske i en annan form, med sin idé. Däri låg en källa till
hans framgång. Det var ej blott adeln som samlade sig kring honom utan även
medlemmar av andra stånd, då viktigare frågor skulle avgöras. I fråga om språkens
ställning i skolordningen var han för en modernare ordning, och han kom in i direktionen
för Nya Elementarskolan, som skulle prova det nya. 1831 blev han statssekreterare för
ecklesiastikärendena, men där blev icke hans ställning, som han tänkt. Tidningspressen
började vara missnöjd med att han ej stod i opposition till regeringen. Von
Hartmansdorff var anhängare av indragningsmakten och han använde den med kraft och följden
blev att skallet ökade, vadan regeringen för att få lugn sände von Hartmansdorff till
Kalmar som landshövding 1838. Vid 1840 års riksdag segrade oppositionen, men von
Hartmansdorff stod orubbad, och då vann han sin säkra position som riddarliusets
ledare vid riksdagarna. På denna riksdag yttrade han sig 1933 gånger och på 1853—54
års riksdag 1127 gånger. Under riksdagen 1840 medgav han en förändring av
representationen och framlade förslag om fem stånd med direkta val. Han var emot den
lika arvsrätten och införandet av metersystemet, hur det var med ångbåtar och
järnvägar vet man ej. Man förstår att han kunde gillas av Ydredrotten. Han företrädde
konservativa åsikter i största allmänhet. Då oroligheter 1848 uppstodo i Stockholm
utsättes von Hartmansdorff för massans hat. Fönstren i hans bostad krossades och han
måste fly till en god vän. Han var en övertygad nykterhetsvän och 1837 blev han en
av stiftarna av Svenska nykterhetssällskapet och blev året därpå dess nitiske ordförande.
På 1850-talet var hans ställning på Riddarhuset förändrad och politiskt avtog hans
betydelse. Han dog 1856 i Stockholm och vilar på Solna kyrkogård. Ridderskapet och
adeln lät prägla en minnespenning över denne förtjänte man och därom voro också
lians personliga motståndare ense. "Under en kall och stundom sträv yta dolde sig
hos von Hartmansdorff ett varmt hjärta, ett för allt skönt och gott öppet sinne. Sant
gudfruktig, välgörande även med små tillgångar, oegennyttig stundom till överdrift,
åtnjöt ban såsom enskild man en odelad aktning."

Släkten Arrhenius härstammar från Linköping, ty där föddes professorn och
psalmdiktaren Jacob Arrhenius (född 1642, död på sin gård Hävringen vid Uppsala 1725)
och hans broder rikshistoriografen Claudius Örnhielm (f. 1627 d. i Stockholm 1695).
Sonsonsson till professor Jacob Arrhenius var Erik Jacob Arrhén von Kapfelman, som
var född i Västervik 1790, således "andlig östgöte" och son till tullinspektören Claes
Peter Arrhén därstädes. Namnet Kapfelman användes av släktens finska gren.
Arrhén von Kapfelman avlade 1810 hovrättsexamen i Lund, musikdirektörsexamen 1833.
Han blev e. o. kammarskrivare i Kommerskollegium och i Krigskollegium 1816, var
musiklärare vid Karlberg 1824—1850 och dog i Stockholm 1851. Han var en flitig
tonsättare. Bl. a. är musiken till C. F. Dahlgrens vårsång "Våren är kommen" komponerad

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:16:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ogistock/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free