Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristmi E. II.
mæþ smör ok fiughur pund mæþ flæsk ok et märka nöt
ok tolf höns, ok kombær han egh a þöm dagh, sum han
ma æta köt a ælla smör, þa gærin böndær hanum sua
manga fiska firi þæn annan kustin ok uarin liþughe, ok
et halft pund mæþ uax. §.1. Nu þa biskupær will kirkiu 5
uighia, þa skal han fa manaþa buþ firi sik ok sighia
sokninne a huat dagh han kombær a, ok þæn kostin þa
förin böndær a kirkiu bol möte hanum. §. 2. Skötninga
alla, þa sum um uixla dagh giuas, þa skulu præste til föþu
ligia. Alla þa, sum siþan giuas, ær kirkia ær uighþ, þa a io
þæn uald, sum giuær, huat han uill hældær, giua præste til
föþu ælla kirkiu til skruz.
III. Um præstær ælla kirkia dela um skötninga
innan hæfþa.
Nu dele præstær ok kirkia um skötninga innan hæfþa, 15
1. Nöt af en marks värde.
Mark f. 1) Mark d. ä. skålpund.
2) Mark, myntsort.
Ursprungligen voro dessa båda lika i värde,
ty de ädla metallerna vägdes
förr än de präglades, men
genom myntets fortgående
försämring uppstod en större skillnad
dem emellan I ÖGL talas om
mark sïlfs, som var lika med
2 markcer pœnninga och mar k
vaþmala d. v. s. så många
alnar vadmal, som efter en
bestämd taxa motsvarade värdet
af en mark silfver (därtill
fordrades 96 alnar jfr DrB 16: 2).
Marken delades i 8 örœr och
hvar öre i 3 örtughar, hvar
ör-tugli i 16 pœnningar i
Götalandskapen, 8 i Svealandskapen.
Fore medlet af 1300-talet var
penningen det enda mynt, som
präglades i Sverge; första
markstycket slogs år 1536, det
första guldmynt 1568.
3. Gœrin 3 pl. pres. konj.
af gcera: göra, erlägga, gifva.
I fsv., dock icke i ä. VGL,
förekommer i 3 plur. af såväl pres.
som pret. konj. ändelsen -m,
motsvarande got. -aina, -eina,
men i västnordiska språkgruppen
(isl. och fno.) -i: fsv. står således
här på en äldre ståndpunkt än
systerspråken. Jfr Bugge i
An-tiqv. Tidskr. för Sverige Y 23ff.>
Kock: Fornsv. Ijudlära s. 509,
Noreen i Pauls Grundriss I 517.
6. Öfvers, sända bud om
sin ankomst en månad förut
11. Þæn (isl. fann) nytjas
såsom nominativ, men är
egentligen ack. sing. maskul. Den
ursprungliga nom. sg. m. sar 1. sa
förekommer i fsv. blott i VGL;
fa (Y. 9, 10) är nom. pl. f. med
apokoperadt r, således =far,
äfven feer. Apokope af r är i
ÖG1. vanligt ej blott i detta ord.
14. Hœff, gen. hœffa(r) f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
