Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eþzsöre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epzsore I.
31
hans hiona ælla annan þæn, sum i hans garþe gæst hawær
æJla hans garþ sökir i þrangum. Þaghar han i garþin
kombær skaþa at gæra, dræpær ælla siar ælla huggær
fullum samm ælla siar skenu ælla gör bloþuiti, alle þer,
sum þær æru mæþ i flok ok farunöte, þe hawa brutit eþsörit. 5
’§. 1. Riþær man at annars garþe firi ouinum sinum, ok
hin, sum æfte far, kasta ælla skiutær æftir hanum, sua at han
far af döþ ælla fullsære ælla bloþuiti, siþan han
kombær a hins tompt, sum han til hialpa sökir, ællas garþ
hans, þa hawær han ok alle þe, sum mæþ hanum uaru, io
brutit eþzsörit. Nu takær þæt hin, sum firi löpær, för æn
han kombær a hans tompt, sum han flyr til, ælla i hans
garþ, þa hawa þer egh brutit eþzsörit. §. 2. Nu riþa þer
hem at månne ok æn þo at þe uilia skaþa gæra ok gita
þer egh, ok þa, æn þe sia egh til bloþz ok egh hugga 15
ok egh dræpa, þa ær höttær mæþ ængu böttær. Bryta
afsikt. Den grammatiska
bestämningen af formen -andes,
-endes är en af de mest
svårlösta frågor i vårt språk, säger
Kydqvist (Sv. Spr. L. I s. 415 ff.),
och han lyckas icke häller ge
någon fullt tillfredsställande
lösning. Han synes vara mest böjd
för att fatta denna participiala
form på -s såsom ett med
geni-tivändelse bildadt adverb, hvilket
först i 14:de århundradet
började allmännare användas i ren
attributiv egenskap.
1. gæst är pret. part. af
gæsta: gästa, komma som gäst.
2, 3. ^Legendurn videtur:
skaþa gæra. Paghar han i
garþin kombær, dræpær etc."
Schlyter s. 28 not. 27. Men då borde
ackusativerna ’bondan, nakuat och
annan þæn utbytas mot dativerna
l)ondanum, nokuru och andrum
1. aþrum þöm, hvilket vore altför
våldsamma förändringar. Bättre
därför att låta orden skaþa at
gæra behålla sin plats och till
will supplera den uteglömda
in-finitiven skaþa.
5. Farunöte (isl. foruneyti)
n. Följe, sällskap, jfr farunöter,
isl. forunautr följeslage, i isl.
äfven vb. foruneyta vara i följe
med ngn. Uttrycket i flock och
farnöte bibehålles ännu i
lagspråket och är, som ofta,
alli-tererande, jfr hus och hem, stad
och ställe, vikt och värde m. fl.
sådana talesätt.
8. Framför siþan har
huf-vudhandskr. ordet ælla, som ej
fins i de öfriga och alldeles stör
meningens sammanhang, hvarför
det med rätta utelämnas i
Schlyters upplaga.
14,15. Öfvers, och gitta ej
göra skada, ändock att de vilja
det
16. Öfvers, då erläggas inga
böter för det, att han blifvit ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
