Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Epzsöre I.
han uisi þit at skaþa gæra; þa biþi iorþattarin landboan
i friþ.
II. Um æn man hæmnis a sæt maal ælla bötær fæsta,
ælla hæmnas a annan.
5 Nu hæmnis man a sæt mal ok bot, han hauær brutit
eþzssörit; þa skal næmdin þæt uita, huat hældær annar
skil-naþær kom þerra mællum ællas egh. §. 1. Nu ma man egh
hæmnas æpte bötær fæsta, utan han bry té eþzssöre kunungx,
utan þa sen egh borghaþa ok sua se firi skilt, at bottins
io þa egh innan þæn dagh, sum þe saghþu, þa mattin þe
hæmnas. Æn uarþa bötær borghaþa, þa skal bötrina
borgha-ran kræuia ok egh hæmnas. Hæmnis han, siþan bötrina
æru borghaþa, þa hauær han brutit eþzssörit. Nu æn nakuat
ær bot af botinne, þa mughu þer egh hæmnas. §. 2. Nu
1. uisi f it o: sänder [andra]
dit
1. Orden iorþattarin
landboan äro i textkodex vanstälda
genom att iorþ är 2 ggr
skrifvet, i en annan hdskr. står
land-boan iorþattarim (sic). »Lege
landboan iorþattaran" (Schlyter
s. 30 not. 87), hvaraf landboan
(==. landboen) är subjekt.
3. Öfvers, sedan målet är
förlikt eller böter utfästa
9—11. Öfvers, utom då
borgen icke blifvit stäld för böterna
och det blifvit så stadgadt, att
erläggas icke böterna innan
den dag, som de sade, då kunde
de (näml. målsägarena) hämnas.
— Mattin är 3 pl. pres. konj.
af magha och motsvaras i isl.
af mcetti med «-omljud, som
alltid utom i första svaga
konju-gationen förekommer i
isländskans pret. konj., om blott
stamvokalen är för sådant omljud
mottaglig. Detta utgör just en
af hufvudsldljaktigheterna mellan
västn. och östn. språkgrupperna,
i ty att svenskan och danskan
här aldrig hafva omljud, utan
starka böjningens pret. konj. har
alltid samma vokal som plur.
af pret. ind. och svaga verbens
pret. konj. sammanfaller helt och
hållet med samma tempus i ind.,
utom 3 p. plur., som i ind.
ändas på M, i konj. på i. I
förbigående må anmärkas att
Rydqvist (i Sv. Spr. L. I s. 361)
icke ihågkommit denna olikhet
i ändelsen, då han säger enda
åtskillnaden mellan 3 p. pl. pret.
ind. och konj. vara det tillägg
af -n, som ofta i konj., men
aldrig i ind. låter se sig. Han
bygger t. o. m. härpå en annan
slutsats, nämligen att utan detta
förhållande väl aldrig detta
skiljemärke skulle bibehållits eller
antagits. Jfr härom ofvan s. 3b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
