Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eþzsöre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Epzsöre XVIII.
XVIII. Vm æn bonde kan raþa kunu sinne sua, at hon
kan fa döþ af, ok huru siþan ærwis.
Nu fa han raþa hænne of harþlika, sua at hon fa döþ
af gen hans uilia; þa skal han sökia, sum framleþes skils
5 firi drap, ok egh stæghla. Þa hauær han foruærkat allu
þy han atte up taka af hænna gozs, þy sum lösöra æru.
Ok allan hænna rættan þriþiungh, sum hon giptis til, þa takin
hænna arua af hans gozs ok bötrina firi hana; ok þæt
gange aldrigh hanum till arfs, bondanum, ok ængum af hans
io ætta lægh, utan þön hauin baþin barn saman. Haua þön
baþin barn saman, þa skulu barnin hana ærua, ok þæn skal
barnin röghta, sum næste möþrinis frændin ær, æn egh
æru barnin til skials kumin, ok göma þæt barnumin undi
sinne uærn, þær til þön til skials koma. Ær egh bæggia
15 barn til, þa skal undi möþringa ganga þæt, sum hon atte,
þy at ængin a þæn annan ærua, sum dræpær. Nu kan
1. Framför en infinitiv
utmärker ’kunna ofta en hypotes,
så här: om en bonde agar sin
hustru.
3. Fa framfor ett annat verb
i infinitivus betecknar, att ngt
sker händelsevis.
4. Öfvers, lagsöka honom.
5. 6. Orden allu þy, som i
hufvudhandskriften ersättas af
alt þæt, äro här af Schlyter
insatta i enlighet med en af de
andra hdss., ty verbet foruærka
konstrueras å andra ställen med
dativus, jfr KB 27: pr., Eþs. 8,20
m. fl. — Leffler bibehåller här
ackusativen.
10. Ætta læggær m. Mans
1. hustrus, faders 1. moders
släktingar, hvar släkt för sig. I
nysv. är ättelägg d. s. s. ättling.
12. Röghta vb. tr. 1) Sköta,
vårda. 2) Ansa; det nysv. rykta
brukas blott om hästar.
12, 13. Orden sum næste
––––til skials kumin äro af
Schlyter ur en annan handskrift
insatta i st. f. f æn næste
möþrinis frændin ær, æn egh ær
’barnit til skials kumit,
hvarigenom den omotiverade växlingen
mellan pluralis och singularis
undvikes. Dock äro denna och
dylika inkonsekvenser i lagens
språk så vanliga, att ändringen
förefaller onödig, l Lefflers
upplaga är den därför icke
införd.
13. Skial, skiæl, skæl, skil,
n. merendels plur. (jfr vb. skilia):
skillnad, gränsskillnad, i nysv.
ännu vägsM/. 2) Urskillning,
förstånd, däraf nysv. oskälig (om
djur). 3) Skäl, orsak. 4) Skäl,
bevis. Öfvers, om icke barnen
äro till moget förstånd komna
15, 16. Öfvers, då skall
det, som hon ägde, tillfalla
släktingarna på mödernet.
Möþringar m. plur.)( fæþrinis frændær.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
