Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ærfþa balkær
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Ærfpa B. L
Hær byrias ærfþa balkær, i hanum tælias flokka siax
ok tiughu.
L Först ær son faþurs arue, ok um huru dottir firi
liggær sik.
5 Först ær son ok sua dottir faþurs arue, son tua lyti ok
dottir þriþiung. §. 1. Nu kan dottir firi liggia sik, liuande
faþur ok moþur, ok þön uraka bort hana, þa takær hon
egh arf mæþ syskinum sinum, utan þön takin hana siþan
atær in til sin ok firilatin hænne þæt. Dör hænne antuiggia
io faþir ælla moþir ok gangær siþan af raþe þæs, sum æftir
liuær. þa hauær hon ok firigiort arf þæs, sum æftir liuær.
Nu æn þæn, sum æftir liuær, takær hana atær in æfti sua
giort ok firilatær hænne þæt ok gær uæl til hænna, þa
ær hon arftök. §. 2. Æ huar sum broþir æruir, þa æruir
ið ok systir; i huaru staþ þa æruir broþir tua lyti ok systir
þriþiung. Foruærkar hon egh faþurs ælla moþurs arue, þa
ma hon egh foruærka broþurs arue ælla frænda, þy at
huar, sum æruir moþur ælla faþur, han ma egh frænda arf
foruærka. Nu takær ok aldrigh þæn frænda arf, sum egh
20 takær faþurs ælla moþur arf, up a þæn ætta læggin, sum
han mistir ok han egh æruir.
1. Ærfþ (af ærua, islerfð)
f. egentligen ärfvande, arf takt,
äfven egendomen, som ärfves
(= arf). Ordet nytjas icke mer
såsom enkelt, men förekommer
i sammansättningarna ärfdabalk,
ärfdagods, hvilka liksom textens
ærf þa balkær uppvisa den gamla
genitiven ærfþair}.
5. son [œruïr] tua lyti
6. 7. Öfvers, medan fader
och moder lefva; faþur och
moþur äro ack., altså liuande
ack. plur. Om böjningen se
ofvan sid. 62b.
7. uraka d. ä. iråka, uraka
(w ofta framför r).
8. utan konj. o: utom [om],
så framt icke.
10. Öfvers, går hon sedan
från den efterlefvandes råd 1.
bifall, d. v. s. visar hon olydnad
mot den efterlefvande.
12. takær atær in o: tager
åter till sig
15. i huarn staf o: i hvarje
fall
19 — 21. Öfvers, o. förkl.
Den, som icke tager (d. v. s.
har förvärkat) arf efter fader
eller moder, tager också aldrig
arf efter släktingarna till den
af föräldrarna, efter hvilken han
förvärkat sin arfsrätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
