Då han tystnade war det, som om en tyngd fallit från hans hjerta. Den unga flickan satt tyst... — Emma, återtog han. Har ni icke något swar att gifwa mig? Jag har älskat er länge, men aldrig för er rikedom. Nej, denna har i stället stått som ett afskräckande spöke mellan mig och er... En fattig ung mans afsigter missförstås så lätt... Men Gud är mitt wittne att det är er ensam, icke er rikedom, som jag älskar. Huru många gånger har jag icke önskat att ni måtte wara lika fattig som jag sjelf! Han hade under sitt tal rest sig upp och stod der nu framför henne med ett bönfallande uttryck i de klara, blå ögonen, afwaktande den unga flickans swar. Hon reste sig upp från gungbrädet och gick fram emot honom, i det hon räckte honom handen. — Lars, sade hon med låg röst, här är min hand. Äfwen jag älskar dig. Öfwerlycklig slöt han henne i sina armar. — I morgon talar jag med din far, sade han. *** Åter hade solen uppgått på det blå fästet, spridande sina strålar öfwer fattig mans koja och de rikes palats. Wid Ängsnäs war man redan tidigt uppe. Det gamla ordspråket "morgonstund har guld i mun", war nämndemannens walspråk och det dugde icke att någon i hans hus dröjde med att stiga upp på morgnarne. Nämndemannen och hans drängar hade redan warit ute och arbetat och skulle gå in för att spisa frukost, då Lars bad att i enrum få tala med husbonden. — Nå, min käre Lars, hwad kan du wilja mig? sade han sedan de blifwit allena. — Se, det är så att... att... — Kors, så högtidlig du ser ut! Hwad har händt dig, efter du är så der tafatt?... Det brukar du wäl aldrig wara... — Jag... älskar Emma... och hon älskar äfwen mig... Nämndemannens panna lade sig i några betydelsefulla weck. — Hur länge sedan är det du talade med henne derom? frågade han. — Jag har aldrig talat med henne derom förrän i går afton... Husbondens ansigte ljusnade något. — Jaså... Nå, hwad tänker du försörja din hustru på? — Jag har ett par starka armar, sade han. — Och så litar du wäl på min hjelp, kan jag tro? — Nej, det gör jag icke... Jag älskar Emma för hennes egen skull, ej för hennes rikedom och jag skulle önska att hon wore lika fattig som jag. — Ja, det der är nog wackert. — Och sant. — Ja, det är nog möjligt, men jag skall säga dig Lars, att jag ger icke min flicka åt någon fattig man... Ser du, jag fordrar inte rikedom på gods och guld, men deremot på erfarenhet. Gif dig ut i werlden och pröfwa på kampen för tillwaron... Kom sen tillbaka om några år, så wida kärleken skulle wara biståndig, och då få wi se hur det kan bli. Will du resa, så skall jag försträcka dig nödiga respengar. Tag wägen till Amerika. Jag har hört att många börja begifwa sig i wäg dit! — Tack nämndeman! Rådet är godt, och jag skall följa det... War wiss om att jag aldrig kommer tillbaka, om jag ej lyckas förwärfwa mig någonting. — Bra taladt, Lars! Jag wisste nog jag, att du war en karl... Det war slut på samtalet. Nämndemannen och Lars gingo in i stugan. Man kunde icke på dem se att något särskildt förefallit. Emma, som sett att Lars talat med fadern, såg wisserligen allt ibland bort till honom, men han endast ned i tallriken. Han utstakade redan planer för framtiden. *** Det war en afton på hösten. Utanför boningshuset wid Ängsnäs stod en wagn och på densamma en kista. Lars skulle i dag lemna Ängsnäs, för att resa till Amerika. Det ansågs wid tiden för wår berättelse nästan som att prisgifwa sig åt undergång, dä man wågade företaga en dylik långresa. Inne i den lilla kammaren stodo Lars och Emma. Tårarne föllo utför hennes kinder och äfwen i hans ögon lyste det så klart. Han war man, men han kunde ej tillbakahålla tårarne, nu, då han stod i begrepp att lemna den älskade. Men Lars hade ju beslutit sig för att skapa sig en framtid och det skulle han göra i det fjerran aflägse landet. — Gråt icke. Emma! Din far är en klok karl och jag will lyda honom. Jag kommer ju tillbaka, då jag lyckats skapa mig en framtid... Och du är under tiden trogen mot mig?... — Du kan lita på mig, Lars, sade hon. Ännu en kyss, ännu en omfamning och Lars gick ut för att sätta sig på wagnen. Nämndemannen sjelf skjutsade honom in till Norrköping, der han skulle söka något fartyg, hwilket han kunde få medfölja. Så länge wagnen syntes stod Emma qwar på gården och såg efter densamma, och då den förswunnit kändes det henne som om hjertat welat brista. *** Sju är hafwa förflutit sedan sist skildrade händelser. Emma har under dessa år blifwit en ståtlig qwinna. Det hade icke fattats henne friare, ty Emma war ju enda barnet till den rike nämndemannen, men hon hade afslagit alla giftermålsanbud, huru förmånliga dessa än woro, ty hon wäntade ju alltjemt på att Lars skulle återkomma. Det war en mörk och ruskig höstdag. Himmelen war betäckt af mörka moln, regnet föll utan uppehåll och wägarne woro i följd af den oupphörliga nederbörden nästan ofarbara. Från den lilla skogswägen, som ledde till Ängsnäs, hördes bullret af en wagn. Det war högst owanligt att några besök gjordes wid Ängsnäs, hwarför dess inwånare ej utan nyfikenhet wäntade att få se hwem den resande war. Då syntes uppe i backen mellan de höga furorna en elegant täckwagn, förspänd med ett par mörka hästar, komma ned mot gården. Wagnen war snart framme och ur densamma hoppade en ung man med mörkt helskägg. Mor i huset gick ut emot honom och äfwen nämndemannen kom upp från ladugården för att se hwem den främmande war. — God dag, fader nämndeman, Guds fred, nämndemansmor! ropade han och gick emot dem. — Hur mår Emma?... Men jag tror ni känner icke igen mig? — Lars! ropade båda på en gång. Att Emma blef glad behöfwer jag wäl knappast säga. Man kan lättare tänka sig än nedskrifwa hans mottagande. Då den lyckliga nämndemansfamiljen på aftonen satt församlad omkring spiseln omtalade Lars sina öden i Amerika. Han hade der ute i det främmande landet haft att kämpa mot många swårigheter, men han arbetade alltjemt med hopp om framgång. Och denna framgång wann han äfwen. Han förwärfwade sig en liten förmögenhet. Det war på den tiden, då ännu Amerika behöfde de arbetskrafter, som stodo till buds, och då arbetaren för sin möda äfwen belönades rikligt. Nu äro förhållandet, som wi weta, helt annorlunda. Då han kommit till Göteborg hade han köpt sig egna hästar och sedan i endast korta dagsresor rest derifrån till lands. Wår tids stora uppfinning, jernwägarne, hade då ingen kunnat tänka sig. — Jag är glad öfwer den erfarenhet, jag förwärfwat mig, sade han, och kan icke wara nog tacksam, för det jag ej i maklighet fick stanna här hemma. Jag kan nu säga att jag är "min egen lyckas smed". *** En månad derefter blefwo Lars och Emma ett par, och att de blefwo lyckliga derför borgar wår sagesman. </chapter> <chapter name="Annons: Östgöta Correspondenten"> ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN, Östergötlands Läns Tidning och Allmänna Annonsblad. Provinsens största och mest spridda tidning. Östgöta Correspondenten får härmed äran tillkännagifva, att tidningen fortfarande kommer såsom hitintills, att utgifvas under det snart tillstundande nya året — 1886 — med trenne nummer i hvarje vecka eller alla helgfria tisdagar, torsdagar och lördagar. Östgöta Corrrespondenten har från sin första uppkomst arbetat för att blifva en allmän länstidning för Östergötland på samma gång som äfven provinsens allmänna annonsblad. Östergötland, dess angelägenheter och intressen behöfva, såsom hvarje annat län, en gemensam tidning — en länstidning — hvari hela länets befolkning liksom kan mötas. Provinsens egna fördelar bjuda det. Fördelen att hafva en tidning, som företrädesvis gör till sin uppgift att, så vidt möjligt är, på ett ställe sammanföra och belysa länets och angränsande orters angelägenheter, är, äfven om man endast och allenast tager det i betraktande från annonsernas synpunkt, af den största vigt för hvar och en enskildt. Östgöta Correspondentens städse, framför allt på de senaste åren, växande och tilltagande omsättning, ådagalägger väl äfven att åtminstone ett stort flertal ser saken från samma synpunkt. Tidningens ökade omsättning skall alltid sporra Redaktionen till ytterligare bemödanden att till publikens nytta och gagn infria sina förbindelser. I underrättelser från utlandet delgifva vi allt det vigtigaste derifrån. Provinsens och stadens angelägenheter följas uppmärksamt. För landstingets och stadsfullmäktiges förhandlingar redogöras så fullständigt som möjligt, på samma gång äfven som skyndsamt och snabbt. I Stockholm har tidningen fyra ordinarie correspondenter samt dessutom flere enskilda och tillfälliga. Inom provinsen och angränsande orter har tidningen omkring ett hundratal meddelare, från hvilka underrättelser ingå vecka efter vecka, delgifvande från ett stort flertal församlingar hvad som inom dem tilldrager sig. Respektive läsare hafva under årets lopp haft tillfälle att sjelfva erfara det. Ingen annan tidning i Sverige har i detta afseende något motsvarande. Riksdagen har i tidningen alltid haft sin egna rubrik. Motioner, väckta af provinsens riksdagsmän, såväl i Första som Andra kammaren återgifvas o. s. v. Riksdagscorrespondenter, som på platsen följa ärendenas gång, saknas icke. Handelsunderrättelser skola meddelas under sin vanliga stående rubrik. Telegrammens antal ökas allt mer och mer. Följetongen skall hädanefter såsom hitintills, med all möjlig omsorg tillgodoses. Hvarjehanda allvar och skämt meddelas i en särskild afdelning. Landsortspressen har i allmänhet på senare tiotalen af år skridit framåt i alla rigtningar. Östgöta Correspondenten har icke heller stått stilla. Ett stort flertal af landsorternas tidningar följa de allmänna angelägenheterna nu mera lika fullständigt och skyndsamt som hufvudstadspressen, i många fall till och med skyndsammare, till följd dels af de många Stockholmscorrespondenter, som nu stå till landsortspresens tjenst, dels äfven förmedelst snabba telegram-meddelanden. Från sådan synpunkt tillåta vi oss äfven att rekommendera hela landsortspressen och alltså jemväl Östgöta Correspondenten i den tidningsläsande allmänhetens bevågenhet och gunst. Redaktionen är densamma som förr, ehuruväl yngre, nya och friska krafter tillkommit. Prenumerationspriset är: för helt år 8 kr., för tre fjerdedels år 6:25, för halfår 4:25, för fjerdedels år 2:25 och för en månad 1 kr. Vid prenumeration å posten tillkommer postbefordringsafgiften, utgörande en femtedel af prenumerationspriset. Vi tillåta oss fästa uppmärksamheten på, att prenumeration å posten bör verkställas redan vid medlet af December månad. Endast i det fall, att reqvisition blifvit å postanstalt gjord före den 25 December, kan med säkerhet påräknas att densamma genast skall handläggas. * Under loppet af de senaste åren hafva stora politiska och sociala partistrider försiggått, ej mindre vigtigt ingripande i vår egen samtid, än bestämmande för framtiden. I dessa strider hafva vi beaktat och uppmärksammat de, så vidt vi förmått uppfatta dem, allmännaste tänkesätten inom landet och länet samt öppet, pligttroget och beslutsamt egnat dem såväl vårt arbete som vår röst. Efter den häftiga och lidelsefulla politiska tvekamp, som under loppet af det senare 17-talet af år fortgått statsmagterna emellan, framträdde för ett stort flertals blick slutligen det otvifvelaktiga sakförhållandet att man, utan att egentligen komma till några afgörande, för det allmänna gagnande resultat, i stället invecklade sig i mot hvarandra fiendtligt förvirrande partisträfvanden, snarare afledande ifrån, än närmande sig till några bestämda, positiva och praktiska mål, således alltid gagnlösa för att icke säga skadliga för rikets lagbundna utveckling och framåtskridande, om äfven fruktbärande för ett eller annat parti. Ifrån den stund som detta sakförhållande allt tydligare och tydligare visade och framstälde sig för det allmänna omdömets granskande blick, hafva vi också befunnit oss och kämpat i de djupa led, som besjälas och vägledas af det bjudande behofvet att komma från ord till handling, från ofruktbara strider och söndringar till afgörande resultat och beslut i allmännyttig och framåtskridande anda och rigtning. På de sista två à tre åren hafva de norska revolutionära rörelserna eröfrings- och magtlystet äfven börjat rycka öfver gränsen till vårt land eller emot oss för att äfven indraga oss i sina oberäkneliga, upplösande och förstörande partihvirflar. I de mångfaldiga och bittra strider, ja i de nästan fiendtliga förvecklingar, som i följd deraf redan uppstått och med all säkerhet i den närmaste framtiden ännu ytterligare komma att utveckla sig, skola vi så trofast och kraftigt vi förmå, sluta oss till och omfatta vårt eget fosterlands fäderneärfda, nationelt fria och sjelfständiga fana. * Offentligt härmed helsande respektive allmänhet och tidningsläsare, innesluta vi oss vördsamt i benägen hågkomst vid den snart stundande prenumerationen. Linköping i November 1885. <tab>Östgöta Correspondentens redaktion. </chapter> <chapter name="Starka karlar">

Starka karlar.

Alla menniskor ha hört talas om Thomas Topham, "den starke mannen" såsom han wanligtwis kallades. Topham föddes i London år 1710 och sattes till att börja med i snickarelära. Hans längd war ej owanlig, den öfwersteg ej fem fot och tio tum, men han egde likwäl en owanlig muskelstyrka. Hans passion för atletiska öfningar bragte honom till att öfwergifwa snickareyrket, och han blef wärdshuswärd. Han bodde i ett hus wid City Road, och der fick allmänheten först tillfälle att beundra hans owanliga styrka, då han uppträdde och mätte sina krafter med en häst på det sätt, att han drog åt motsatt håll mot hästen. Nästa gång pröfwade han sin styrka mot twenne hästar och stod sig, ehuru han wid detta tillfälle skadade sig allwarsamt i benet. Följande uppgifter, som han löste med tillhjelp af sin oerhörda styrka, må omnämnas. Med blotta fingrarne plattade han ut ett stort och ganska massivt tennfat. Han stoppade ett tjockt piphufwud under strumpebandet, spände benmusklerna och krossade på det sättet piphufwudet. Han krossade likaledes ett sådant piphufwud på det wiset, att han stack det mellan pekfingret och långfingret, och sedan pressade dessa båda fingrar tillsammans. Ett bord, 6 fot långt och med en half-center-wigt fästad i ena ändan, lyfte han i andra ändan mellan sina tänder och höll det till och med en lång stund i horisontal rigtning. Han slog en alnslång, tre tum tjock jernstång mot sin nakna arm, emellan armbågen o. handleden, så att den böjdes i nästan rät winkel. En gång tog han en annan dylik jernstång och böjde den omkring nacken, så att båda ändarne möttes wid halsen och sedan rätade han ut den igen. Ett rep, som höll twå tum i omkrets, slet han af. Det märkligaste prof, han gifwit på sin styrka, war wäl, då han lyfte trenne wattenfat, som tillsammans wägde 1,836 engelska skålpund. Detta kraftprof aflade han inför en stor mängd åskådare. Då wärden på "Virgin's Inn" en gång förtretat honom, tog han en eldgaffel och böjde den rnndt omkring karlens hals liksom en halsduk, men som han ej gjorde någon min af att stoppa ned de besynnerliga halsdukssnibbarne innanför westen, wäckte den löjliga prydnaden mycken munterhet bland de församlade. Om en stund behagade han emellertid att befria den stackars karlen från halsduken. Hade han ej warit en sådan godmodig natur, skulle männen werkligen behöft wara rädda för lif och lemmar och qwinnorna för sina tennfat. Ett slag af hans knutna hand skulle för alltid hafwa tystat munnen på wår tids starke män. Hans styrka wäckte mest förwåning, då han i hwardagslag wisade prof på densamma, och detta så mycket mera, som man ej af hans yttre kunde sluta till, att han egde en sådan styrka, som werkligen war fallet. Ett par främmande personer, slagskämpar och grälmakare, kommo en gång in i hans wärdshuslokal, och sedan de bråkat mycket, wille de slåss med den beskedlige och tystlåtne wärden. Till slut blef han nödsakad att lära dem respekt genom att gripa hwardera af dem i nacken, och sedan höll han dem lugnt med ansigtena wända mot och tätt intill hwarandra, tills de bådo om förlåtelse och lofwade att gå sin wäg tyst och stilla. Wid ett kapplöpningstillfälle kom en person åkande och försökte på ett otillbörligt och för andra beswärande sätt tränga sig fram till kapplöpningsscenen med sitt åkdon. Topham tog då fatt i åkdonet och drog det med häst och karl tillbaka ett långt stycke, så att wägen blef fri. Mannen, som satt i åkdonet, försökte att drifwa sin häst framåt, men wågade ej att röra en person, som gifwit ett sådant prof på styrka. Topham blef sjuk och dog i unga år. I det franska "Bibliothéque des Gens de Cour" berättas om en person wid namn Barsabas, som war soldat wid Ludwig XIV:s garde. Wid ett tillfälle hade kungens stora och tunga statswagn kört så djupt ned på en wäg, att alla oxar och hästar, som i en hast kunde anskaffas, ej förmådde draga upp den. Barsabas tog då fast bak i wagnen och lyfte upp den endast med tillhjelp af sin stora styrka. En person inlät sig i en knytnäfskamp med Barsabas. Båda stodo med knutna händer emot hwarandra, men den starke karlen fattade då endast sin motståndares hand, stakade den artigt och lät honom sålunda märka, att han satte honom ur stånd att anwända handen till någon strid. Han bröt itu hästskor lika lätt, som en annan bryter sönder en smörbakelse. En dag gick han in till en hofslagare och bad att få se på hästskor. Man wisade honom åtskilliga, men han bröt af den ena efter den andra och förklarade, att de woro så spröda, att de ej kunde anwändas. Hofslagaren blef förbluffad, men lofwade göra starkare hästskor. Medan han gjorde förberedelser, för att smida nya sådana, passade Barsabas på tillfället och dolde det stora smidstädet under sin wida kappa. Då man sedan började söka efter städet, satte han ned det. Då blef hofslagaren förskräckt och troende, att han hade att göra med en ond ande sprang han sin wäg. Men en gång träffade dock Barsabas sin jemlike. Han gick in i en repslagarebutik i Flandern och bad att få köpa några rep. Sådana wisades, men han slet af dem lika lätt, som om de warit trådar. Han sade att "de woro mycket dåliga". — "Har ni penningar att betala dem med, så skall jag nog taga fram bättre rep," swarade qwinnan, som stod i butiken. Barsabas lade genast fram mynt på disken. Qwinnan tog det ena myntstycket efter det andra och bröt itu dem allesammans lika lätt, som Barsabas slitit af repen. "Era pengar äro lika dåliga som mina rep", sade qwinnan med ett leende. Barsabas blef förwånad, men efter ömsesidiga förfrågningar kommo de underfund med, att de woro syskon. De hade ej träffats sedan de båda såsom små barn lemnat föräldrahemmet. </chapter> <chapter name="Kungörelser: Linköpings Sparbanks Kungörelse">

Kungörelser. Linköpings Sparbanks Kungörelse.

För uppbärande af nu löpande halfårets ränta på från sparbanken härstädes utlemnade penningelån, äfvensom förflutna årets kapitalafbetalning å alla amorteringslån, har sparbanks-Styrelsen bestämt Tisdagen den 29 och Onsdagen den 30 nästa December, hvardera dagen kl. emellan 9 och 1 på dagen, då vederbörande alltså skola betalningsskyldigheten i sagde afseende fullgöra vid den i skuldförbindelsen bestämda påföljd att hela lånet eljest är till betalning förfallet och ofördröjligen kommer att indrifvas. N:r å det lån, för hvilket liqvid erlägges, skall af den betalande kunna uppgifvas. Linköping i Sparbanken den 16 November 1885. (7709) <tab>Styrelsen. </chapter> Kungörelse. De i denna manad förfallande Ivipual- ocli Ränteliqvider till ii.inda Härads Spar- bank i Kisa uppbäras ä banklokalen liär- städes Lördagavne den 12 och 19. sunt Tisdagen den 29 och Tors- dagen den 31 dennes kl. 9—12 t', w., och äliggor det samtligo sparbankens ^iibie- närer, att på någon af sigde dagar sina be- talningsskyldigheter fullgöra, vid päiöljd lör uraktlåtenhet, s ni i förbindelsen stadgas. för införande af räntan »ch mötböckornas afslnlande, hilllea sparbanken stängd frän och med den l-'i dennes. Sista dagen för insätt- ning i-ch uttagning är Lördagen den 12, il bvilken dag, >pn:isi, hafva sina böcker mod ändatiiäl inlemnade. motbuksegare ;parbanken för sk,.la den 1 December 1KS5. O Sparbanks-Styrelsen. !EsstsrQ.väri1e!iiIl»i9ki2ftiliii!f, inuehållande bland annat Resebe^ikfifniu- Kai-, Historia, Poetiska skrifter af !!»!>« >,«>!^, ui. il. Romaner af Walter Seott, Ri«i«Ie«-sta€l,l.o«!brokorli t berg in. Ii.. 5S<vIi(;!i>~:5 «,!it-ifi'(''!- af !»<«»!. 4i-»i!4 in. l!., ^Scihä- >;«!»!,<!!>. I.äl-O- »öeker, I lin* Ireradc :»!«><<«>', oeh Planeltverk samt böcker for barn oeh ungdom. Kör vederhäftighet kände inropare erhålla II månaders bctalningsanstånil, »friga betala kontant eller :,1 Hill, i aloger utdelas grati: ilanter kunna ined sin . [lagelin, 1'restorp. !,„!> oeh liakcred de :-li IV !. iMpegren. Gustaf Lundblad, ?i. i; depå *t h: alla 1 iktligfoch Stockholm i April 1B84. Kongl. fiiKiiisdcpaiti-im-i Mellan-Rappe. Min tillverkning af delta slags snus. som finnes all lillgå i fu Klingar ora 25 ä f)0 skalp, sand i pakel om 1, JL> ocli ] i skalp, hos de flesta välförsedda hrr handlande inom länet, rekommenderas bos den ärade allmänheten. Linköping i September 1885. l6272) Jon Asklund. Den största efterfrågan i vårt land röna numera Husqvarna Stålsymaskiner med vidslående skyddsmärke. I)--- a utmärkta svenska symaskiner, som betonats med g»(lldinedal,j vid alla slörre utställningar der de uppvisats, säljas bil billiga pris, på beqväma afl^etalnisigar och under fabrikens bet ryg:- ;ande garant! hos i%eisqvarEia-Fabri- ~ns ende asrent (fifiGS) aidili i Linköping, Rtora Torget ... ständigt ii:;-! af Hna Kll|iai1e |;laaff{Con !»r såväl k, i:is-"i<<> i i' i- :r:a jo ii..'H, soja ic;.c n.it b,-iicv-i>«-*, Lä^glos, KompaiasT, R epuatiöi.er ,-., r.11» ^ii>^ fllas.-«ron o, itlikro^liO|> lör riVi3ÅÉ».REis?I<'i'K4>kiiiu2;. (23fi) ^lanna Rpndgvlgt. som Rvagsynta, Pörisknpiska RrJoratsyakratteni liorgnetler, dubbla och aroinetr^r, i,.nste,- och Hadtermomelrar m. m. : vcrirsSSllö liu^jjraiit. .illa slaga lösa glas Ben med understöd af lands- tlngsmcdel anordnade Utställning al uuåsrvisaiap- materiel för folkskolor uti siuäsknlnsemiiiariets nvn lokal vid Uepsla- g.iregatan hälles ">i p,-n Onsdagar oc'a Lördagar kl. 10- 11 f. va., ler lilrare, sknlrådsledainötcr eeh andra för nndorvisningi n intresserade personer Linköping den 7 Dec. 1885. fV'.i,">l) C. F. Hedblad. Ärade Damer! lin 25 ;ns man (inskar ingå äktenskap en ung landtlig flicka eller enka. Hon bör l snäll samt osa litet förmögenhet rörallf .Svar jrmte fotogi-aii till "Valter1 torde insändas Östg. Con-esp. kontur. Tystlåtenhetutlofvas; 177511) skämt undanbedes. ti ii l ii a h e i. Qrarn- och JcmmaunfaUtnr> samt I.andii)i'uksi'uren(to:ii. A oifentlig auktion, som fSrrättas ä .Motala gästgifvaregård fredagen den I il nästkommande December kl. il t', in., utbjudes till försäljning: l:o Uorrar .11. T. Berndes och S. H. /eder- ströms konkursmassor gemensamt tillhörige, inom Motala socken at'Aska härad, på0,2mils alständ från Motala stad belägna Holm» timmar, verk ori inruttninqt-r, bestående af 42 qvadrat- ref 78 stänger, från 2 mantal Holm afsöndrad jord med dcrtill hörande: Holms NoiTgårds sas;, enbladie ramsår. '.'orrjrards qvarn med 5 par stena lloll: femte boningshus i 2 v____0____ Holms Vestergäi-ds qvarn, nu inredd till ull- spinneri, jpmto boningsnus. Holms Ostergårdsq\,arn, nn inredd till jern- lr.aiHilahturlalirik. IiufVudsakligen afsedd för tillverkning af plogar, jemte boningshus. Holms Öpiksmedja, Katrinefors kallad, j em väl försedd med räckhammare, livilka med rymligt ntinål försedda inrätt- ningai drifvas "med vattenkraft från Motala ström, beräknad till 180 hästkrafter, och med afseende a sitt beqväma läge och jemna vatten- tillgång lämpa s!i< för utvidgning och för fabriks- Inrättning af hvariehanda slag, samt för när- varande lii.ma god afkastning. 'Iill ifrägiivaraude inrättningar hörer, utom uthusbyggnader, ett nyligen invid Motala ström uppförd! boningshus af revetoradt timmer, inne- hållande i jordvåning kök ined kökskammare, källare, badrum, kontorsrum med tambur samt i öfrigl i beqväma boningsrum, garderober in. in.: och är huset älven förenadt med vatten- ledning. Egendomen är bevillniiigstaxerad till Herr M. T. lii konkurs i assa tiII- ih,i belägen utmed Motat sedd med boningshu taxerad till 10.0UO kronor: /;../«,» lamlleijendinji bestående : langärdcn. ', mtl Östcrgården, ' garden och 'i, mtl Xnn-gånien na-i af omkring !)G8 qvadratref, tillstö dig åker ined beqvämt läge på 0. frän Motala stad och gemensam ai svarligt skick. Taxeringsvärde ! -I tillhörande ström och lör !von^l.Iiomäiist)-relsensak!iiarieknntor,äh,auds- kontoret i i.inköping oeh hos Kronofogden i Åkerbo in. 11. härads fögderi, hvilkens adress är Linköping. Linköpings Slott i Landskontoret den 28 Robert De la Gardie. (7825) ]V. II. Joaeliliri-ison. Till Salu. Årktareirågan med afsopndo fäst pä Jordbruksarbetaren, af H. Tisell, godsegare, f. d. kapten vid Kgl. Verml. Keg:te. Prisheliint !>.!' Östergötlands läns Kgl. llusliälluings-Sullskap. Pris 0,25. Om denna lilla skrift yttrar Vadstena läns Tidning: ' f. kapt rom synnerligapt för jordbrukare ueti >, liiii- vara viilkonniieii iir ilen, atl gods- i«n vid Veimlands regenienle H. Ti- krift: "/ arbetartfrågan med fäst of- teatJe ,,',/ jorilrmtmrbetaren" numera utkommit i en rerklig gmttköksupplaga på Satililriiinska liiikhandelns i Linköping förtag. Den sillj.-s nämligen till det nära nog exempellöst billiga i riset af -.»5 öre för liuftadt Af allt det myckna, som lill den tlag som i dag iir talals ocli skrilvits i arbetarefrägau, har säkerligen intet kunnat bestå i jemtörelse med denna kapten TU sclls skrift, hvilket ocksS tillvann sig den af Östergöt- biule lliisliallniiig^-Säll.-kai, utlastade [.risbelöningen lör den bästa skrittliga Bihandling i ämnet. Arbetet indelas i fyra af hvarandra beroende mindre afhand- iingiir, »emligen: Det intensiva jordbrukets lilsvilkor; Vi.ia joi,ll,nik'aitietare: Företa punkten af prisfrågan Det som ger hr Tisells rad sä afgjordt företräde framför ,-n mängd andras i samnia ämne, är den vig. hr T. uteslutande rör sig i " ' sådana de äro och väger felen mot förmånerna, samt anvisar til- -tigt sina iä den praktiska erfarenheten grun- aktlagelser, huru Jordarbetarens ställning kun i hög grad förbättrad utan att Jordegaren dar- lilM.-ymlmles någon förlust, utan snarare vinst. nu inga i vidare detaljer huru oeh rå livad sätt lyckliga förbittring skulle genomföras medgif- rvmme oeh vore desnitom endast kostar ib öre och "Budkaflen" säger: li.tlbod och kolhus; j i!!rdtns'"u^nlr-,lisai ' , llltl Mel- ed, len hor- "" k " lm:tlsls mantal Åni/eslaj i Motala socken pä 0,5 mils afstånd Iran Motala. Köpevilkorcn, tor hvars fullgörande borgen erfordras, kungöras före utropet; och lem:,as närmare upplysningar om d,-sa fordelaktiga och värdefulla egendomar så väl af sysslomännen i konkursernc herrar löjtnttnten C. U. Dahlberg, grosshandlandena John Andersson och C. Nilson samt kronolänsman W. Nordmark, under adress .Motala, som ock af undertecknad, anmodad auk- Molala den 21 November Inni. _ti77:ii .iib. ii.. VVtdegren. Cifiniiii anklion, som pusslSU&t S't'»i-- rälf.f. Tis«lagcn tUn sa Deeeniber 1885, KS. eti f-. n:.i.. !:i:i!S;sn'-. eii i-.caii- (al frälse Frsi--»*' rV:r 1 i l^ätma »»«>- «!«>,'! !il!i!>'ä<l<>^l-äit «:<'« i 19Iars< 18SO. Kgcndnmen, som är gravationsfri och belägen invid allmän väg, ti,? mil frän Linköping, hat- en egovidd af omkring m tid åker nt lerjord i mycket god växtkraft och 20 tid äng, tillräcklig »byggnad i fullgodt stånd, braudforsäkrad för T.liitt kr., samt underhåller 15 kor, ] tim, 3par oxar och 1 häst. Sammanräknade ärliga utskyMerna uppgå lill hög grad tank- och Hsvgrd skrift. Förf. pä- ■isar med öl vertvgande klarhet, att hv arken jordbruks- rbetarens eller jordbrukets ställning kan ernå en förbättring utan en grundlig omgestaltning a. Han ser botemedlet i . s. dess styckande i läinp- I giga smärre områden, livilka utarrenderas till skickli- je jordbruksarbetare. Derigennm skulle icke allenast ! o.bii bli bättre »kött oeh lemna större afkastning, i,tan iK-ksä dt u flitige och skicklige arbetaren tinna sin riktiga utkomst oeti icke, som nu. nödgas draga till främmande land för att iinua anständig bergning. ändan måste lagstiftningen törst ändras, tryggar icke blott jordegarnes utan oek- ,i.nerhet egna upiiniärk- eh genomtänkta skrift." 11". kl Bor- öpeskillingsliqvidens fullgörande iluktSoiisfurräitaren. UtarreEileriEB 12 April nästk, att ftirr" kröHoasinäB. ktion, som Mandagen den mande år kl. !2 p. >!. kommer ai» såväl här å landskontoret inför s llotallningshalvande s„n> m-k i»„',r vederbörande Kronofogde i l.illkvrke socken- stuga, upplåtes ät den högstbjudande indragna öfverjägmästareboställel ', mantal flTinnrfjella na- ö i l.illkvrke socken och Åkerbo härad på arrende under '.'o nr från den 1-1 Mars ls..s7 till samma tlag ar 11107. Egendomen, som är belägen2,8 mil från Norr- köping, 2.:! mil Iran Linköping och 0.5 mil frän tlisiads iernvägsstation, ha,- enligt en ar is\\ upprättad karta antagits Innehålla Ms qv.-rcf 22 t|V.-stänger, hvaraf I I,, qv.-ref tomter oeh åker, 117 .js. rcl 71 qv.-st. äng ^.iml 55 qv. ref :.l si. afrösningsjord. lut ärliga. arrenite\ärtlet är uppskattad! lill 15i i kronor oeh den årliga nybyggnadskostnaden beräknad iill l."> kronor. Vid tillträdessvn möj- ligen bestämd! husrötebelopp tillhandahalles arremlaloni af Kongl. Uomänsstyrclscu. Anbud a arrendet skola vid auktionen göras i penningar att årligen erläggas: skriftliga för- seglade anbud ma jctnväl före auktionen till Konungens ttefallningshaivamte ingilvas. livilka, sedan del muntliga utropet blifvit med klubb- slag fäsladt, skola öppnas ,„h pröfvas. Leträllanile öfriga auktions- och arrendevil- kor hänvisas till den deroin särskilt» upprättade promemoria och till arrendekontraktsförslaget, livilka handlingar äfvensom formulär till arren- deborgen finnas lör spekulanter tillgängliga i Flera epniomar till försäljning genom S. >I. Samuelsson. (IJHS2) Rystad, Linköping. Salus! I stad. n och pä landet bör Salus, dettref- liga sällskapsspelet, icke saknas under julen. Finnes i livarje välsorterad bok- oeh pappers- handel a 75 öre.________________ ___(7708) Billiga egendomar i ' 1 hem. fr med 210 tid åker. Hela egoväTdet är 500 tid med liera underlydande torp. Egen- domen säljes för «{0 kr. per tid. I hem. insthäll med lOO tldäker. Uela ego- väldet är 195 tid, läge nära stad, hamn och station. Egendomen säljes för 185 kr. per tid. Beskrifning å någondera erhålles mot 1 kr. N. j. >'o;>lsti-itnds ! gent!«iu>,bvrä, Linköping. _______________ (7742) Åbyggnaderna vid Hiitlantagslugen- heten Jonstorp, Tyrsboegor, Nykils socken, be- stående af en ny, timrad byggning. innehållande 5 rum oeh kök samt en ny ladugårdsbyggnad, inredd till stall, fähus, loge, vagnshus och små- hus, försäljes under hand, livarom uppgörelse kan ske med egaren på stället till den 28 dennes. Abvggnaderna, fa qvarstå på platsen så långe ttndaiitagsföi manerna räcka, och kan enblifvande köpare äfven, om så önskas, få arrendera undan- tagsjorden, som fötter 1 häst oeh 3 kor. • loiistorp den 5 December 1885. <?!W) J. JoIiansMoii. erreu ai Davids stam eller 3 är i den heliga staden. Bfj gniltköitHnppIaga. häftad 1: Mi. inb. 2 kr., nu åtkommen, :söo i«l»>. En samling Bref, livilka en alexandrinsk judinna, under sitt vistande i Jerusalem på Iletodes tid skref till siu fader, en rik jude i Egypten, och ! livilka hon såsom ögonvittne berättar alla händelser och underbarn tilldragelser ur Jean af Nazarelb lilfrän hans döpelse i Jordan till lians korsfästning pa liolgata, af Pro- fessor .1. 11. INORAHÅM. Till salu i alla boklador samt hos förläggaren (3565) .Nordströms!,]! liokli.intlein, Jönköping. ■BRBBE"