ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD

<table o> <td>(Profnummer.) <td c>Folktidning för Linköpings Län och Stift. <td r>(Profnummer.) </table> <table b> <td>N:r 1. <td>Prenumerationspris: för helt år 2 kr. 50 öre, för ¾ år 2 kr., för ½ år 1,50, för ¼ år 75 öre, postbefordringsafgiften inberäknad. Utkommer hvarje Fredagsmorgon. <td c>Lördagen den 7 November. Ansvarig utgifvare: C. F. Ridderstad. Linköping, C. F. Ridderstads Boktryckeri, 1885. <td>Annonspris: 10 öre pr petitrad. För annonser, som införas både i Östergötlands Veckoblad och Östgöta Correspondenten, är priset tillsammans 15 öre raden. Lösnummerspris: 6 öre. <td>1885. </table> <chapter name="Tidnings-Anmälan. Östergötlands Veckoblad, Folktidning för Linköpings län och stift.">

Tidnings-Anmälan. Östergötlands Veckoblad, Folktidning för Linköpings län och stift.

I våra dagar har en och hvar, äfven den minst bemedlade, behof af att taga kännedom om hvad som händer, följa med de allmänna tilldragelserna och hvad som timar och sker i vidare kretsar omkring sig, än till kyrkvallen, än till sockenstugan, än till sin egen dörr. Det är icke nog för någon att veta, hvad närmaste grannar hafva för sig, hvad sockenborna göra, hvad man här eller der pratar, skämtar eller sqvallrar om, man vill veta mera, man vill veta, hvad som tilldrager sig i andra församlingar inom länet, inom stiftet, ja, man vill ha någon reda på åtminstone de allra märkligaste tilldragelserna och företeelserna, inom riket, till och med hos andra folk och inom andra länder. I sådan rigtning vidgar sig i våra dagar alldeles oemotståndligt verlden omkring oss. Många orsaker och skäl verka härtill. I första rummet måhända visserligen den numera obligatoriska folkskolan. Förmågan att skrifva och läsa har såsom en annan nyckel alltid för något hvar öppnat den första möjliga och vilkorligt betingande porten till vidgade större och allmännare utsigter. Äfven andra kraftiga skäl tillkomma. Huru snabba och lätta äro icke våra dagars kommunikationer mot forna dagars? Ångan, telegrafen och telefonen utjemna afstånden. Framför allt torde emellertid tidningarna bidraga till att förmedla folk och länder med hvarandra, att elda och lifva kunskaps- och nyhetsbegäret, att vidga vår synkrets åt alla håll samt att till ständigt ökad betydelse och kraft hos hvar och en utveckla den alltid menskligt och samhälleligt lika berättigade som ädelt stärkande sanningen, att man icke allenast är en utan all betydelse och vigt varande isolerad del af det stora hela, utan fasthellre — huru ringa man än må vara — alltid dock är en länk i den oändliga kedjan, en medlem af sin tids slägte och arbete, en lika medborgerligt berättigad samhällsledamot, som i allmänhet hvilken annan som helst. Den fria tidningspressen, med den lagarnas alla oegentligheter afvägande vågskålen i ena handen och upplysningens fackla i den andra, utgör väl också en af vår samtids mägtigaste krafter i allmänt menskligt berättigade sträfvanden, i folklig förädling och uppfostran, i utvecklingen af vår medborgerliga tillvaro och tillit till oss sjelfva och andra, samt till det samhälle, som vi tillhöra och till den tid, hvari vi lefva. Den dag torde väl äfven låta tänka sig, då en eller annan tidning, oafsedt allt annat, är lika behöflig för hvars och ens andliga behof, som brödbiten är det för hans kroppsliga. Men, torde många inom de mindre bemedlade klasserna säga, vi hafva icke råd att hålla oss med någon tidning; de äro för dyra för oss. Anmärkningen kan vara rigtig. I betraktande häraf hafva vi, dertill jemväl uppmanade från många håll, kommit till det beslut att, vid sidan af Östgöta Correspondenten, utgifva en godtköpstidning, anordnad och beräknad efter mindre bemedlades knappare tillgångar och närmast liggande behof. På grund deraf få vi härmed jemväl nu vördsamt till prenumeration anmäla: Östergötlands Veckoblad, Folktidning för Linköpings län och stift. Tidningen utkommer i sexspaltigt format en gång i hvarje vecka, tillhopa årligen med 52 nummer samt expedieras hvarje fredagsmorgon till prenumeranter. Priset för hel årgång blifver i ett för allt 2 kronor 50 öre, för trefjerdedels år 2 kr., för halft år 1 kr. 50 öre och för fjerdedels år 75 öre, postarvodet häri inbegripet. Lösnummer kosta 6 öre. Annonser mottagas à 10 öre pr petitrad. För annonser, som samtidigt införas såväl i tidningen Östgöta Correspondenten som i Östergötlands Veckoblad, betalas i sådan händelse tillhopa 15 öre pr petitrad. Någon prenumeration å de profnummer, som af Veckobladet under återstoden af nu löpande året komma att utgifvas, upptages ej. Veckobladets profnummer komma i stället att kostnadsfritt dels åtfölja Östgöta Correspondenten, dels enskildt spridas. Skulle emellertid enskilda läsare redan under detta året bestämdt vilja förvissa sig om att erhålla Veckobladets alla profnummer, så måste derom särskild anmälan göras, åtföljd af 25 öre i frimärken, för betäckandet af korsbandsafsändningen. Under loppet af November och December månader utgifvas 4 à 5 profnnmmer. Annonser mottagas efter ofvanstående prisberäkning äfven för detta år. Åtskilliga tidningar inom riket utgifva redan, vid sidan af hufvudorganen, så kallade Veckoblad, det vill säga ett särskildt nummer pr vecka, hvari de framför allt samla och återgifva de i hufvudtidningen under veckans lopp förekommande för länet eller stiftet vigtigare tilldragelser och nyheter. Dessa veckotidningar hafva uppstått framför allt för att genom prisbilligheten äfven sätta de mindre bemedlade klasserna i tillfälle att — åtminstone kortfattadt — taga kännedom om — också för dem — alltid af vigt och intresse varande allmännare frågor och förhandlingar. I sådant ändamål och af sådan egenskap är och blifver äfvenledes vårt härmed anmälda och nu utkommande veckoblad: Östergötlands Veckoblad. Måtte i ty fall ingen missförstå meningen och afsigten med det. Hvad Östgöta Correspondenten är i större, mera utarbetad skala, blifver Östergötlands Veckoblad i mindre eller, för att så uttrycka oss, i fickformat. Hvad Östgöta Correspondenten varit och är för de mera besutne, vill Östergötlands Veckoblad söka göra sig förtjent af att blifva för de mindre bemedlade. De profblad, som under loppet af årets återstående månader kostnadsfritt utsändas, hoppas vi skola på ett fullkomligt tillfredsställande, objektivt och praktiskt sätt göra klart och tydligt för hvar och en den plats, som Veckobladet, vid sidan af Östgöta Correspondenten eller såsom ett minimum af den, kommer att intaga. Vi helsa slutligen vördsamt de arbetande, mindre bemedlade klasserna, inom hvilkas djupa led vi med detta Veckoblad tillåta oss utveckla, en lika nationel som medborgerlig fana i folklig och frisinnad anda och rigtning. Det är endast en väg, som med trygghet och säkerhet leder framåt till verkligt betryggande, stora och gagnande mål, nemligen den konstitutionella, upplysning och frihet betingande vägen. Varen vördsamt helsade! Linköping i November 1885. <tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab> C. F. Ridderstad. <tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab> Ansvarig utgifvare och redaktör. </chapter> <chapter name="Till respektive läsare">

Till respektive läsare.

Allmän plägsed är, att då en tidning uppträder, densamma kortfattadt angifver sin ställning i allmänhet till de frågor som i politiskt och socialt afseende, framförallt utgöra föremålen för dagens meningsbrytningar. Allenast genom en sådan kortfattad framställning, kan den stora läsande allmänheten få någon verklig ledtråd för sitt omdöme om tidningen, dess blifvande verksamhet, karaktär, syften och sträfvanden. Med mindre torde väl också ingen närmare anslutning eller, för att så uttrycka oss, frändskap kunna uppstå emellan publiken å ena sidan och tidningen å den andra. Under rubriken ”nationel och tidsenlig opposition”, innehöll Östgöta Correspondenten för några få dagar sedan en längre uppsats, hvari vi, efter att hafva sökt teckna de senare decenniernas politiska partibrytningar, tilläto oss att i ett kortfattadt program söka sammanföra de uppgifter och mål, hvaromkring åtminstone det största flertalet i bästa fallet, — hvad vi hoppas och tro — skulle kunna samla sig och göra till mål för sin medborgerliga sträfvan. Samma program som Östgöta Correspondenten sålunda för sig uppställde, skall äfven blifva detta Veckoblads. Emellertid känna vi oss dock alltid skyldiga att äfven här återgifva detsamma. Det följer också bär:

Program.

— Monarkiens upprätthållande på en lefvande stark och bred demokratisk grundval. — En till utlandet i alla afseenden nationelt fredlig politik; — Ett inom utlandet pligttroget ministerielt och konsulariskt aktgifvande på de stora händelsernas gång och affärslifvet, framförallt så till vida, som det ena eller andra kan röra oss; — Utredande meddelanden derom till hvarje riksdag; — Ingen inblandning i de två grannrikenas — Danmarks och Norges — angelägenheter, såvida förhållandena ej direkte angå oss; — Den svensk-norska unionens bestånd, såvida Norge erkänner sin konungs absoluta veto och hans faktiska egenskap att utan alla restriktioner vara — i likhet med hvad han är i Sverige — norska arméns högsta befälhafvare; — Unionens upplösning, derest dessa vilkor ej antagas och oförtydbart införas i ”grundloven”. — I händelse af unionens bestånd: granskning och förändring i ”mellanrikslagen” till båda rikenas likstälda trygghet och säkerhet; — I händelse af unionens upplösning: likställig allians emellan Sverige och Norge; — Sveriges utrikeskabinett upprätthålles fortfarande, utan all inblandning från Norges sida; — Upprätthållandet och bevarandet af den i vår regeringsform nu befintliga magtställningen emellan de båda statsmagterna; — Bibehållandet af riksdagens båda kamrar, men med utsträckt valrätt till den andra; — Utsträckt rösträtt vid kommunala val; — Reorganisation af embetsverken, afseende förenkling i sammensättningen och ökad skyndsamhet i expedition; — Snabbare lagskipning; — Rättvisa i befordringssystemet, såväl i afseende på militära som civila embeten, en rättvisa som, utan allt sidoinflytande, hvilar på allmänt fattlig rigtig grund; — Jemnvigt emellan troslära och samvetsfrihet; aktning såväl för statskyrkan som för sekterna; — Undervisningsväsendets befrämjande; dess sammanlänkande till ett enda organiskt helt från folkskolan och till universitetet: praktiskt i sin uppränning, vetenskapligt i sin afrundning; — Slöjdskoleklassers införande vid folkskolan; — Folkskolelärarnes löner erforderligt tillgodosedda och betryggade; — Rikets härordning bygd på den indelta arméns bibehållande såsom stam och på beväring; — Den indelta stammens torp bibehållas, sådana som de ursprungligen bestämdes; — Ingen vidare utsträckning af beväringen; — En landstorm bildas: — Kustförsvaret ordnas på tidsenligt sätt; — Indelningsverkets på rust- och rothållare nu hvilande börda fördelas jemnt på rikets alla skattskyldige enligt proportionerligt åsatt allmän bevillning; — Rust- och rothållare ersättas årligen af staten för torpen; — Proportionerlig likställighet i all beskattning, sedan skalan derför blifvit granskad och bestämd på billiga förutsättningar; — Grundskatternas afskrifvande med en viss procent årligen, utan ersättning; — Arbetsgifvares och arbetstagares ställning till hvarandra ordnas på ömsesidigt billiga grunder, dock med aktning för enskilda öfverenskommelser; — Tullagstiftningen ordnas i alla rigtningar reciprokt till de inom utlandet antagna tullsatserna; — Alla erforderliga tillmötesgåenden göras för afhjelpandet af de bekymmer, som trycka på rikets modernäring, landtbruket; — Vägunderhållningsskyldigheten ordnas på ett för jordbrukaren mindre betungande sätt; — Sparsamhet i alla rigtningar, inom väl beräknade gränser af yttre själfständighet och inre behof och förmåga; — Ingenting uppoffras på parad- och militärlyx, men ingenting underlåtes af hvad som verkligen erfordras till såväl värn af vår nationella sjelfständighet, som statskickets institutiva bestånd; — Jemnvigtens bevarande mellan statens inkomster och utgifter; — All vidare utländsk skuldsättning upphör; finanserna ordnas på principen af ett inhemskt fondsystem; — Bank-, hypotek- och kreditlagstiftningen revideras; — Ett inhemskt statsobligationssystem genomföres; — Borgenssystemets fullkomliga upphäfvande på lagstiftningens väg; — Enhet i vår sedelstock; — Qvinnans samhällsställning fullt utsträckt och erkänd; — Alla vanhederliga straff inom armén upphäfvas; — Dödsstraffet afskaffas; — Tryckfrihetsförordningen underkastas en tidsenlig revision; — Med statsmagterna för dessa och andra fosterländskt tidsenliga reformer, men icke med dem i strid deremot. <tab><tab><tab> ———— Efter att respektive läsare genomläst detta program, hoppas och antaga vi, att vi måste ligga fullkomligt öppna och fattliga för kvar och en. Vi önska också ingenting bättre. </chapter> <chapter name="Linköping den 7 November">

Linköping den 7 November.

De swåra tiderna för landtbruket. Angående det swåra betryck, hwarunder jordbrukaren arbetar, och den förtwiflade ställning, hwari han för närwarande befinner sig, icke minst inom denna provins, skrifwer en aktad landtbrukare följande: <tab><tab> H...by den 31 Okt. 1885. Det tecknar sig till att blifwa winter på fullt allwar: termometern flera grader under fryspunkten, marken snöbetäckt, luften uppfyld med digra moln, ur hwilka de lätta snöflingorna göra sin lustiga färd. Wintermånaden, som med morgondagen gör sitt inträde, har alltså banan jemnad förut, ifall han will göra skäl för namnet och fortsätta i föregångarens fotspår. Och under allt detta winterwäder står ännu en del af årets skörd under bar himmel! Här i trakten äro wäl rotfrukterna inhöstade; en del stråsäd finnes dock ännu ute på fälten. I westligare delen af länet lärer, tywärr, en god del af såwäl rotfrukter som wårsäd icke ännu wara inbergad. Den af ogynsam wäderlek försenade wårsådden, den under sommaren nästan för beständigt rådande låga temperaturen, som delwis sent och delwis aldrig kunde bringa den sensådda skörden till mognad, ha, i förening med det swåra, ja, oefterrättliga, bergningswädret under hösten wållat detta för landtbrukaren miserabla förhållande. Betänker man nu att wårsäden till en stor del warit tunn till strået, mycket deraf omoget samt ännu mera deraf blifwit skadadt, för att icke säga rent af förderfwadt under bergseln, så finner man att jordbrukshandteringen är föga afundswärd. Skörden af höstsäd har nog, öfwerhufwud taget, lemnat ett godt resultat både till qvantité och qualité och, med få undantag, blifwit wälbergad; men under nu warande förhållanden inbringar den icke mycket i plånboken. Kunde detta sädesslag afsättas till ett produktions- och tidsförhållandena i öfrigt motswarande pris, så kunde wisserligen åtskilligt dermed åstadkommas; men då den utländska waran dominerar hela spanmålsmarknaden, der wåra inhemska alster knappast finna köpare och, om så sker, så är det till ett pris, som i intet fall motswarar landtbrukets arbetskostnader och öfriga dermed förenade utgifter, är ej swårt inse hwarthän allt detta måste leda. Aldrig torde wäl heller landtbrukarens utsigter för den närmaste framtiden warit mera dystra. Om också, för årtionden tillbaka, landtmannaprodukterna i pris stått lika lågt, så woro omständigheterna då helt annorlunda. Arbetskostnaderna woro då betydligt lägre, många nutida utskylder till fattigwård, skola och kommunens tjenstemän utgingo dels i naturaprestationer, dels funnos de ej. Nu deremot utgår ju allt sådant nästan utan undantag i kontanter. Och huru hafwa icke prisen i mycket annat under tiden blifwit uppdrifna? Exempelwis arrenden å kronodomäner och andra lägenheter. Huru många fastigheter finnas nu mera, som icke äro graverade af lån? Äfwen om man ej medtager i räkningen en mängd lösa skulder och lån å priwatbankerna, swårigheter, med hwilka en stor del af landtbefolkningen laborerar, så finner man att ställningen för närwarande är rätt betänklig och att något behöfwer göras och göras snart för att i någon mån råda bot för det onda. Hwad som i förewarande fall först framställer sig är nödwändigheten af skyddstullar för jordbruks- och industrialster. Det inses wäl klarligen att skyddstullar icke kunna bota alla de ekonomiska refworna; ty icke kunna de afhjelpa olägenheterna af en öfwer höfwan drifwen skuldsättning eller af missgynsamma skördeförhållanden; men mycket återstår att hjelpa, som kan hjelpas, om hjelpen kommer snart, genom det att den inhemska marknaden något mera reserveras för den inemska produktionen, hwilken för närwarande är på wäg att derifrån utträngas af utlandets öfwerproduktion. Icke dess mindre får man höra af en och annan indiwid äfwen på landsbygden att slik lagstiftning skulle gagna till ingenting, att skyddstullen skulle på sin höjd gagna ett mindre tal, hwaremot det stora flertalet, enkannerligen kroppsarbetaren, skulle lida deraf genom lifsförnödenheternas fördyrande. Nå ja, då måtte wäl denne nu stå sig utmärkt, enär rågen, hans wigtigaste förnödenhetswara, gäller omkring 10 à 11 kronor tunnan? Men fråga denne härom och swaret kommer säkert ej att utfalla mer än på ett sätt: ″Han har aldrig haft det sämre, emedan han saknar arbetsförtjenst till följd af de inskränkningar, som arbetsgifwaren måste göra″. På senare tiden har så mycket både talats och skrifwits för och emot i denna fråga att derpå torde wara öfwerflödigt att widare spilla ord. Så mycket torde emellertid böra medges, att då de rikare kulturländerna tagit sig ″orådet″ före att genom tullsatser wärna om sina näringar, kunde ju äfwen Swerige, hwilket på en hel del andra områden ej plägar försumma att ″apa″ efter utländingen, göra ett försök i omskrifne fall. Sloge försöket illa ut, wisade det sig wilja ″barka åt skogen″, så kunde ju det nuwarande ″förträffliga″ systemet återtagas. Sämre än det nu är kunde wäl det i alla fall ej blifwa under en sådan försöksperiod och om man ej hade någon annan winst, så hade man åtminstone den erfarenheten lemnar; wisade denna att frihandelsprincipen är den enda rigtiga under alla tider och omständigheter, så wore intet widare att twista om i den frågan, utan frihandeln blefwe då ensam ″herre på täppan″ och dess apostlar behölle då öfwertaget, likasom de under senare åren gjort. Kan det för wårt land wara fördelaktigt att utlandet förser oss med wåra lifsförnödenheter, under det wårt landtbruk och wåra öfriga näringar allt mer och mer tyna af och slutligen gå under, enär de utan skydd måste komma till korta i sin täflan med den af naturen mera gynnade sydländingen, nå ja, då hafwa frihandelns bärare rätt, då är tullskydd icke allenast icke nyttigt, utan twärt om skadligt; men för wanligt menniskoförstånd tyckes ett sådant påstående wara en motsägelse. Dessutom, huru låga pris den utländska spanmålen än betingar, så kostar den likwäl ofantliga summor, hwilka strömma till utlandet för produkter, dem wi sjelfwa kunde frambringa, om producenten ej öfwerflyglades af en onaturligt uppdrifwen utländsk täflan, hwilken werkat derhän, att odlingen af höstsäd på de senare åren gått tillbaka, oaktadt den genom wattenaftappningar och nyodlingar utwidgade åkerarealen. För öfrigt kan på talet, att tullskyddet skulle endast komma ett mindre antal till del, swaras: jordbruket har alltid warit och får wäl fortfarande anses som wårt lands modernäring, af hwilken wåra öfriga näringar äro i mer eller mindre mån beroende. Om denna modernäring behöfwer skyddas och sådant kan ske, så att dess framgång befrämjas, så bör wäl landets wälmåga derigenom befordras och denna wälmåga bör wäl komma alla landets inbyggare till del. <tab><tab><tab> E—n. På samma sätt låter det från alla håll. Den enda räddning, som för tillfället synes möjlig, är att jordbrukaren hos oss i fråga om tullbestämmelser göres likställig med samma närings idkare i andra länder, såsom Tyskland och Frankrike. Ropet på tullar wäxer hwarje dag med ökad fart, framkallad af utlandets åtgärder i samma syfte. I tidningarna har omtalats, att till hushållningssällskapets nästa sammanträde motion wäckts om en petition till förmån för tull å jordbruks- och industrialster. Denna motion är af följande lydelse: Till Östergötlands Läns Kongl. Hushållnings-Sällskap. Sedan Europas stormagter och wåra grannländer på ett mer eller mindre genomgripande sätt genom importtullar skydda sitt jordbruk och sin industri, blir det för wårt land en bjuudande nödwändighet att följa deras exempel. Under sådana förhållanden är det för oss omöjligt, att längre bibehålla ett system, som under senare åren af 1850-talet hos oss infördes och som bragt oss hardt när till tiggarstafwen, skuldsatt oss öfwer förmågan och omsider hotar att omintetgöra allt wårt arbete, all wår flit. Skall frihandeln i någon mån kunna förswaras, måste reciprocitet förefinnas. Saknas denna faktor, medför frihandeln ett folks förderf. Som saken nu står är skyddstullsfrågan för wårt lands ekonomiska bestånd den allra wigtigaste och en fråga, som, trots alla energiska bemödanden, af inflytelserika och skickliga ledare, understödda af en frihandelswänlig och kortsynt tidningspress samt en kosmopolitisk regering, ej kan falla. Den måste fram i främsta ledet, och i första rummet gäller det derwidlag wårt jordbruks wara eller icke wara. Att befrämja denna wår modernäring är Hushållnings-Sällskapets hufwuduppgift. Något lämpligare forum för denna frågas behandling, ehuru dess afgörande ligger hos riksdagen, kan jag ej finna, ej heller kan jag se något kraftigare stöd för den beslutande magten än Hushållnings-Sällskapens (såsom målsmän för jordbruket) uttalande för denna rikswigtiga angelägenhet. Jag tillåter mig derföre förnya min motion från föregående år; Att Östergötlands Kongl. Hushållnings-Sällskap måtte med stöd af erfarenhetsskäl, fotade på werkningarne af andra länders i senare tid genomförda ekonomiska lagstiftning, uttala sig för nödwändigheten att genom importtullar skydda Swenskt Jordbruk och Swensk Industri. Boxholm i Oktober 1885. <tab><tab><tab><tab> C. P. af Burén.″ Motionen har meddelats till flera gillen, som redan uttalat sin anslutning till densamma. Alla förberedelser göras alllså för, att ett stort slag skall stånda i denna fråga wid decembersammanträdet. Också lär man kunna wara förwissad, att ingen som är intresserad för frågan, då skall uteblifwa. Ju kraftigare opinion, desto större betydelse. *

Skollärarnes löner.

På sin tid meddelades ett och annat från det i somras hållna folkskolläraremötet i Kristiania. Följande lilla redogörelse för skollärarelönerna i de olika nordiska länderna torde wara förtjent att återgifwas. Den har tillkommit i anledning af mötet. Nerikes Allehandas referent förtäljer nämligen från detta möte bl. a. följande: ″En dansk folkskollärare frågade mig, hwarför swenskarne så fåtaligt besökte mötet. Danskarne, sade han, hade kommit 1,800 man starka, och swenskarne woro knappt 600. Och dock war Swerige ett wida folkrikare land än Danmark. Jag swarade, att wåra folkskollärares löner äro så små, att endast få ha råd att bekosta sig en längre resa. Dessutom lefwa wi swenskar på en resa litet dyrare än danskarne, och slutligen är det pedagogiska intresset mindre utweckladt hos Sweriges lärarekår än hos danskarne. Detta gaf uppslaget till ett samtal om lärarelönerna i de tre nordiska landen, och jag fick weta, att en dansk folkskollärare har 800 till 1,200 kr. om han är andre lärare, men 1,200 till 1,800 kr. om han är förste lärare. Norrmännens wilkor närma sig mera de swenska, om man tar ett medelpris. Dock torde 1,000 till 1,200 kr. för år för lärare på landet ej wara så owanligt jemte förmånen af fria husrum, wedbrand samt jord, tillräcklig för potatisbehofwet och underhållet af en ko. Då wi widare kommo att samtala om wåra swenska lärarelöner, sade jag bland annat, att man stundom sett den åsigten framstäld, att om lärarne skulle få mer än 700 kr. för år, skulle de blifwa ″herrar″ och upphöra att känna sig såsom tillhörande allmogebefolkningen. Detta wäckte danskarnes synnerliga nöje, och tankegången föreföll dem temligen paradox. Emellertid afundas både norrmän och danskar oss swenskar en sak, och det är att wi ha småskolor. I Danmark deremot äro alla barn indelade i endast 2 klasser; hwilket medför stort arbete och beswär och nödwändiggör monitörsystemet, från hwilket wi för länge sedan befriat oss.″ </chapter> <chapter name="Linköpings län och stift">

Linköpings län och stift.

Hos de personer, som erhålla del af detta profnummer och hwilka gilla de motiv, som förestafwat ″Östergötlands Weckoblads″ utgifwande samt anse det wärdt framgång, anhålles wördsamt att de hwar och en i sin mån wilja medwerka till tidningens bekantgörande. Särskildt wända wi oss i detta afseende till Östgöta Correspondentens wänner och gynnare på landsbygden, i hopp att de, om de finna hufwudtidningens innehåll läswärdt och förtjent af spridning i widare kretsar, äfwen måtte skänka detta ur Östgöta Correspondenten gjorda sammandrag — Östergötlands Weckoblad — sitt wälwilligaste intresse samt om dess tillwaro underrätta sina mindre bemedlade grannar och närboende. De wänner och gynnare i landsorten, som wilja werka för spridningen af ″Östergötlands Weckoblad″ genom kostnadsfritt utdelande af profnummer till lämplige personer, anmodas wördsamt att derom underrätta Redaktionen af Östgöta Correspondenten. Alldenstund tidningarna ″Östgöta Correspondenten″ och ″Östergötlands Weckoblad″ nu komma att tillsammans utgå i en upplaga af emellan 8 och 9 tusen exemplar, böra herrar annonsörer begagna sig af tillfället. Ett gynsammare sådant torde — allrahelst som julmarknaden stundar — ej ofta stå dem till buds. Annonspris: 10 öre pr finstilsrad och för större stilar i förhållande derefter till utrymmet. För annonser, som äfwen införas i Östgöta Correspondenten är priset 15 öre pr finstilsrad för båda tidningarna. ”Östergötlands Weckoblad” utkommer från och med början af nästa år regelbundet hwarje fredagsmorgon. Pris för år 2 kr 50 öre, postarvodet inberäknadt. Meddelanden afsedda för Östgöta Correspondenten eller Östergötlands Weckoblad mottagas med tacksamhet. * Skörden inom länet. Efter det wederbörande inkommit med rapporter om årets skörd, har länsstyrelsen till kongl. statistiska centralbyrån afgifwit följande utlåtande om densamma: att höstutsädet af hwete och råg, som i allmänhet blifwit under gynsam wäderlek utsådt i wäl beredd jord samt på hösten uppkommit jemt och wackert, endast till helt ringa del tagit någon egentlig skada af den torra och kalla försommaren samt det i allmänhet ombytliga och mindre gynsamma bergningswädret och för den skull kan anses hafwa lemnat en god störd och öfwer medelmåttan. att wårutsädet af korn, hafre och blandsäd äfwensom ärter och wicker, som sent utsåddes och starkt frestades af den under början af sommaren enwist rådande kalla och torra wäderleken, men åter upphjelptes och blef lofwande genom det efter medlet af Juli månad ymnigt erhållna regn, likwäl mångenstädes endast med swårighet samt delwis i skadadt och — synnerligen hwad angår hafren — jemwäl i omoget skick kunnat intagas, till följd af den under senare delen af sommaren och långt in på hösten ihärdigt fortsatta regniga wäderleken, med afseende å hwilka förhållanden skörden af dessa sädesslag, deraf i westra delen af länet en del ännu är obergad, icke kan anses hafwa utfallit mera än medelmåttig; att potatis och öfriga rotfrukter som endast delwis å lerjord tagit skada af röta, i allmänhet lemnat en god och fullt medelmåttig skörd; att höskörden å odlad jord warit god, men å naturliga ängar något sämre; samt att höstsäden lemnat god men wårsäden knappast medelmåttig halmafkastning. Wid ofwanberörda förhållanden torde skörden inom länet i allmänhet berömd, kunna anses hafwa utfallit fullt medelmåttigt. Såld skogsegendom. Under den 4 dennes har Boxholms Aktiebolag af dr C. J. Löfgren, Linnesfall inköpt gården Basteberg i Malexanders socken för ett pris af 90.000 kronor. Östergötlands folkhögskola öppnades å Lunnewad sistlidne måndag af länets höfding, som med några warmhjertade ord helsade de unge männen wälkomna. Sedan skolans föreståndare i ett kortare tal ledt tanken på det stundande skolarbetet, dess betydelse allwar, och frukter, skildrade den nykomne läraren, agronomen Hallenborg, några minnesdrag från en resa i Danmark och Tyskland, särskildt med hänsyn till mejerihandtering och jordbruksskötsel dersammastädes. Elevantalet wid skolan är för närwarande 48, det största antalet, som skolan haft. Mantalsskrifningarna i Norra Kalmar län. Länsstyrelsen har befriat Häradsskrifwaren F. A. Lind från skyldigheten att förrätta 1886 års mantalsskrifningar inom Tjusts fögderi samt dertill förordnat Gotthard Lancén. Likaledes har häradsskrifwaren C. G. Carlström erhållit ledighet från mantalsskrifningsförrättningarna för år 1886 inom Tunaläns och Sefwedes härads fögderi, med rättighet dock för honom att sjelf werkställa den eller de af dessa förrättningar, hwartill han af helsoskäl möjligen kan blifwa oförhindrad. Kronolänsmannen Wilh. Westrin har förordnats förrätta ifrågawarande mantalsskrifningar. Funnet lik. I tisdags kl. 3 e. m. hittades på Edsberga egor i Landeryds socken cirka 40 famnar från landswägen liket af en yngre mansperson. Den döde låg med benen i ett wattenfyldt dike. Intet yttre wåld kunde för öfrigt å den döda kroppen upptäckas. Wid företagen undersökning, har det wisat sig, att den döde i lifstiden warit 21-årige drängen Viktor Andersson från Höghult i Slaka socken. Han har warit boende hemma hos sin moder, enkan Johanna Persdotter, och har lidit af fallandesot samt dessutom warit mindre wetande. Onsdagen i förra weckan hade han jemte modern bewistat mötet här i staden, men hade då icke åtföljt modern hem, utan förmodligen drifwit omkring i trakten, tills döden träffade honom. Inwigning af mejeri. N. T. medlar: Det nybygda bolagsmejeriet wid Blackstad i Kuddby socken öppnades för sin bestämmelse sistlidne lördag med en inwigningsfest, hwartill bolagsmännen — hrr Oscar Hagberg, Brestad. C. J. Bergwall och Anton Odén, Gisselö — hade inbjudit ladugårdsegare m. fl. från ortens flesta socknar, till ett antal af cirka 100 personer, hwaraf ett 80-tal tillstädesworo. Mejeribyggnaden, som nu är i det närmaste komplett, håller en längd af 60, en bredd af 30 och en höjd af 20 fot. Hr Hagberg helsade gästerna wälkomna anslående tal, deri han redogjorde för