Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aristeus (för sig). Värre än så, min sköna!
(Musik i Orchestern.)
Eurydice: O himmel, hvad skall detta betyda?
Aristeus (efter att hafva lagt henne på bänken till
höger). Pluto, blif åter dig sjelf! Ett, tu, tre! Hocus,
pocus, filiocus! (Hans herdedrägt försvinner, han står
klädd som Underjordens Gud.) Och nu, sättom lif i
elementema! Man måste uppträda efter stånd och
värdighet! (Han gör ett tecken med sin tvåklufna gaffel.
Åska. Det blir natt. Efter ovädret) Se, sådana
knalleffekter ha vi gudar att bjuda på!
Eurydice. Mäktigaste af gudar, skall jag då dö!
Aristeus. Ditåt lutar det!... Lasciate ogni
speranza. (Skrattar mycket högt.)
Eurydice. Det är besynnerligt! Jag känner ju
ingen smärta!...
Aristeus. Nå, då är det ju så mycket trefligare.
Sång.
Eurydice.
1.
Tag mig, o död, på dina vingar!
För dig jag ingen fruktan bär;
Din kärlek blott mig glädje bringar,
Och som en vän jag har dig kär!
2.
Hvar jordisk längtan, som mig brände,
För dig, som med ett trollslag, flytt;
Mig tycks, som ej din makt jag kände,
Men väcktes blott till lif på nytt.
(Efter sången) Farväl! farväl! (Hon nedfaller på
gräsbänken.)
Aristeus (känner henne på pulsen). Adieu ma
chère! Der ligger hon! Men innan vi ge oss i väg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
