Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagnom först vår gudomsmakt att kasta en
utmaningshandske åt mannen! (Utsträcker sin gaffel öfver
Eurydices hufvud; hon reser sig upp och går, liksom
beherrskad af hans vilja. Pluto ger henne gaffeln, i
det han pekar på Orphei hydda) Se der — allt hvad
som behöfs, för att skrifva!
Eurydice (skrifver på dörren dessa fyra rader,
som genast lysa som eld):
”Jag är död och jag far
Fri som fågel på qvist,
Pluto var Ariste,
Och hin håle mig tar!”
Pluto (fattar i henne). Rimmet var något
qvistigt; men det är detsamma. — Och nu raskt till
underjorden! (De sjunka ner.)
Sjette Scenen.
ORPHEUS (från höger, med ett stort
paraply öfver sig).
Det var ett fasligt slaskande hela denna
sommar! ... Det var likväl så vackert när jag gick ut,
och det stod klart i almanachan. Hvem ska man nu
tro på här i verlden, när man inte kan tro på den
gamla hederliga almanachan! — Lyckligtvis fick jag
låna mig det här paraplyet af en gammal mamsell,
som jag ger lektioner på violoncell. Det var fasligt
mörkt!... Kan det redan vara afton, fast det inte
varit middag ännu? — Så mycket bättre, man sparar
alltid in ett mål, och det kan behöfvas i dessa tider!
— Jag undrar om hustru min håller på och packar
in än? Hvar tänker hon få respengar ifrån? Det rör
mig inte. Hon kan ju tala med sin fåraherde; han
kan ju slagta ett par gamla får och sälja dem på
torget Det får han göra. Jag tänker inte släppa till
skinnet. Men hvad är det der! (Blir varse
inskrip-
Orpheus i Underjorden. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
