Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansågs för den skickligaste i Europa, och beslöt
att resa dit för att söka bot för sin blindhet. Ehu-
ru hans fru hjerteligen önskade honom siu förlo-
rade syn tillbaka, hyste hon en så mycket större
fruktan för denna resa, som hon sjelf aldrig vå-
gade sig ut på hafvet, och således ej kunde vår-
da honom, som han behöfde. Det blef då beslu-
tit att den fjortonåriga Helena skulle följa sin far,
och han ville så mycket hellre hafva hennes säll-
skap, som hon numera var honom nästan oum-
bärlig, emedan ingen bättre läste för honom och
förstod att rätta sig efter lians vanor och behof.
Ätt Helena sjelf med innerlig glädje beredde sig
till resan, var naturligt, då hon icke blott hoppa-
des se sin far återställd, utan äfven sjelf väntade
att få se och beundra så mycket skönt, som fin-
nes i Italien. Med hela sin ungdoms liflighet fö-
reställde hon sig allt det märkvärdiga, som der
skulle förvåna och förtjusa henne, och med förnö-
jelse tog hon afsked af sina vänner, i det giada
hoppet, att om ett år få återse dem.
Svårare blef henne afskedet från den ömma
modren, som under tusen tårar och välsignelser
förmanade henne att vårda deras dyrbaraste skatt
i verlden, den vördnadsvärde fadren. Helena lof-
vade äfven att aldrig glömma, att med den in-
nerligaste ömhet och trohet sköta honom, och ger-
na uppoffra alla egna nöjen för hans skull. Hen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
