Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I hans sista stund, att tro dig vara frälst, än om
han känner, hur du dör med honom? — Kom! vi
kunna icke dröja en minut längre!”
Helena bäfvade — hon tog ett steg för att
stiga i båten, men drog sig på ögonblicket tillba-
ka. ”Nej! nej! det vore icke rätt att öfverge ho-
nom — helsa min mor, om ni omöjligt kan vän-
ta!” och med dessa ord flög hon ned i kajutan igen.
Genom en öfvermensklig ansträngning lycka-
des det den fjortonåriga, veka flickan att släpa
sin far, som svimmat, uppför kajuttrappan — men
hvem målar hennes bestörtning och fasa, då hon
vid första blicken utåt, såg Kaptenen med sinjul-
le långt borta och de öfriga båtarna alldeles för-
svunna. Med ett jämmerrop, som återgaf hennes
far sansningen, sjönk hon ned till hans bröst. Han
uppreste sig då och upplyftade äfven henne. När
hon nu kastade ögat efter båten, såg hon den
öfversvämmas af en störtsjö och äfven försvinna,
så att de enda lefvande varelserna på denna öds-
liga trakt, voro far och dotter, som drefvo om-
kring på ett redlöst vrak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
