Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E n skön afton följde på den förfärliga da-
gen. Hafvet lugnade sig och en mild vind förde
herrliga vällukter från den grönskande ön vidt-
omkring. Emellertid hade vågorna redan förut
lösbrutit skeppsvraket från sin klippa, så att det
nu flöt omkring bränningarna, i hvarje ögonblick
i fara att sjunka. Helena, som satt med sin far
ibland spillrorna, såg, med en blandning af ångest
och glädje huru de drefvo småningom allt närma-
re stranden. Men med fasa föreställde hon sig
den olyckan att åter blifva drifven utåt det öpp-
na hafvet, eller på stranden mötas af vildar och
Se sin far och sig misshandlade och mördade. Lik-
väl blef hon stärkt i sin förtröstan på Försynens
hjelp, då hon såg den gamle blifva allt lugnare.
Hon måste för honom beskrifva deras belägenhet:
fartyget hade lagt sig på sidan och endast den de-
len af detsamma, på hvilken de befunno sig, flöt
öfver vattnet. Lyckligtvis bestod lasten af såda-
na varor, som icke lätt sjönko, och endast der-
före hölls vraket ännu uppe. Kapten Säfvenblom
var en snäll simmare, och hade han blott haft sin
syn, hade han snart simmat till lands med sin dot-
ter. Nu befallte han att hon, så snart skeppet
Stötte på grund, skulle föra honom åt den sidan,
hvaråt landet var beläget, och bemöda sig att
hålla sina ögon öppna, om också vågorna sköljde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
