Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fredsställa honom. H an hade vid hennes rop stör-
ta t upp och, så blind han var, velat rusa till det
ställe, derifrån han hörde hennes skri. Med u t-
sträckta arm ar famlade han om kring och stappla-
de emot buskar och stenar, då hon flög fram och,
under utrop af på en gång glädje att hafva kom-
mit undan och förskräckelse öfver sättet, kastade
sig i hans famn.
H on kände sig uppm untrad, under berättel-
sen om sitt äfventyr, af den ömhet och kärlek,
som han visade för henne. H an g a f sig också
tillfreds, då han fick höra alltsam m ans, och fö r-
klarade att det i det hela var en lycka att så hän-
de. ”N u kan du tärna ungarna,” sade han, ”så
behöfver du sedan icke frukta för den gam la.”
Den tanken att få uppföda de späda svanor-
na, uppm untrade H elena, och hon var till och med
ganska glad öfver sitt äfventyr, då hon tänkte på
att det m edfört en sådan utgång.
”Men den stackars m odren!” suckade hon.
”H on dog för det hon trodde sig böra försvara
sina ungar!”
”L åt oss begifva oss d it,” sade den gamle.
”D et går ej an i detta klimat att låta henne ligga
der länge. Du får lof att taga bort henne.”
”A ck! det skall blifva en dunbädd åt min pap-
pa!” utropade hon, och ledde sin far dit.
D å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
