Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drat hennes lidande. Hon besinnade sig, att det
måste varit hennes far, som med de ljufva melo-
dierna velat söfva hennes smärtor. Hennes minne
återkallade äfven för henne ömma och kärleksrika
uttryck, hvarmed han velat trösta henne och sig
sjelf.
”0 Gud!” suckade hon sakta för sig sjelf:
”jag bar varit sjuk, och han har skött mig! H ur
har han kunnat stå ut dermed 1 Säkert har jag
plågat och besvärat honom oändligt mycket. Jag
har visst yrat förfärligt!”
Hon förmådde med möda upplyfta den matta
handen och lägga den på sin panna.
”Det känns ännu så tungt i mitt hufvud!”
tänkte hon vidare: ”Jag är sa matt, att jag icke
förmår tänka rätt redigt ännu? Men hvarför sit-
ter han så orörlig? Han har somnat. — Jag kän-
ner mig åter så dof och sömnig. Mina ögon för-
virras Jag vill också sofva!–––-
Men snart kom åter en ny uppfriskande vind-
fläo-t utifrån. De aromatiska dofter den medför-
de, upplifvade Helena. Hennes bröst andades lät-
tare, hennes sinnen och eftertanka ljusnade, och
hon slog åter upp ögonen. Hon fastade dem
ånyo på faderns gestalt. Han satt der i samma
ställning, ännu alltid orörlig. Helena betraktade
rörd den förändring, som föregått i hans uppsyn.
Hans kinder voro nu så infallna, och hans gråa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
