Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tansfull sina matta armar ut emot den friska na-
turen, som också tycktes helsa henne å nyo väl-
kommen till lifvet, med de doftande flägtar, som
sväfvade emot henne ur den blomstrande dalen.
Då drog den gamle en djup suck. Helena
fäste hastigt sina ögon på honom. Han reste sig
långsamt, sträckte ut händerna och famlade om-
kring, liksom för att få veta hvar han befann sig.
”Helena!” hviskade han med en stämma, hvari
den innerligaste kärlek och det ömmaste bekym-
mer uttryckte sig.
”Min far, min älskade pappa!” utropade hon,
och sträckte ut sina armar och fattade hans hand
och drog den till sina läppar.
”Helena!” upprepade han med en häftighet,
hvari den djupaste rörelse röjde sig: ”Helena, du
mår bättre, du är räddad!”
Han sänkte sig långsamt på knä bredvid flic-
kans låga bädd, hans darrande armar omfattade
henne, och hon lutade sig sakta intill hans bröst.
Det var ett ögonblick af den heligaste och
djupaste känsla, hvarunder deras hjertan höjde sig
i stilla andakt upp till Honom, som är lifvets och
dödens H erre, och som med faderskärlek vårdar
sig om alla sina skapade verk.
”Mitt barn!” sade slutligen den gamle: ”blot-
ta ljudet af din röst säger mig, att du återvänder
till lifvet, att du befinner dig bättre, mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
