Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en stickande oro. Hon kände sig så ensam,
ehuru hon ägde sin fars sällskap, och hon öfver-
lemnade sig nu obehindradt åt denna sin saknad
af fäderneslandet och dem, som det inneslöt.
Tårarna lättade emellertid hennes hjerta, och
hon kände sig liksom upplifvad efter sin g råt, som
förekom henne på en gång så ljuf och så bitter.
Slutligen stod hon upp och fortsatte sin van-
dring till hafsstranden. Hon gick förbi vattenfal-
let och dess grotta och kom till stället för skepps-
brottet. D et var ebbens tid , och hon beslöt att gö-
ra en liten promenad ut på sandbanken, för att
se det ställe, der skeppet försvunnit. H on ned-
steg, såsom hon gjort fö ru t, ifrån berget på den
halftorra sanden, och vandrade utåt den med snäc-
kor och sjödjur beströdda banken.
Då hon kom ett tem ligt stycke u t, blef hon
varse en boutelj i sanden. Hon upptog den och
fann att den innehöll vin. Hon kände att denna
styrkande dryck skulle vara en välgerning för hen-
nes far och blef derföre innerligt glad öfver det-
ta lyckliga fynd.
En mängd andra saker voro till hälften be-
grafda i sanden. Ibland annat var der en kista
med slipade glaskärl. Helena fick en hjertlig lust
att bemäktiga sig den. Hon ansåg den emeller-
tid för stor att kunna flyttas. Men då hon böj-
de sig ned för att försöka vältra om den så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
