Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon vinkade med sin halsduk, men det var för-
gäfves. Båten aflägsnade sig med den största ha-
stighet. Ännu var ebbens tid inne, så att sand-
banken var torr, och Helena beslöt i sin ångest
att springa ut på den, för att sålunda försöka,
om hennes rop kunde hinna fram.
Som en blixt flög hon utför klippan, och
sprang på sanden, med den hviftande halsduken
högt svängd öfver sitt hufvud. Men den sprin-
gande flickans gestalt hade lika litet blifvit be-
märkt af sjömännen, som hennes svaga stämma
förmådde öfverrösta hafsvågornas dån. Hon hade
hunnit längst ut på udden af banken, der vattnet
till och med stänkte upp på hennes fötter, då
hon såg båten, långt borta vid en udde, lägga till
skeppet, och snart upphalas uti detsamma.
Helena kastade sig ned på sanden, med för-
tviflans smärta i sitt bröst; hon sprang åter upp,
sträckte sina armar mot himlen och utbröt i hög-
ljudd gråt. Men ingen menniska hörde hennes
bittra klagan.
Nu utbredde sig på masterna det ena seglet
öfver det andra. De hvita dukarnas byggnad vex-
te allt högre, och slutligen vände sig det präktiga
skeppet, med hela den vackra massan af segel,
och flög, j susande fart, utefter de gungande vå-
gornas yta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
