Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hända hafva de grymma, utom det såret de gåf-
vo dig sjelf, äfven beröfvat dig någon af dina
närmaste. Stackars dufva! De hafva kanske mör-
dat dina ungar, eller din m or, om du sjelf är
en unge!”
Dufvan sträckte långsamt ut den sårade vin-
gen, lyfte sig sakta från sin gren och flög, ehuru
m att, inåt ön ibland träden.
Helena såg efter henne och lyfte dervid sitt
öga emot himlen. Hon kände förebråelser öfver
sitt knot emot Försynens skickelse, och i det hon
ångerfullt upphöjde en bön till den Allgode, kän-
de hon sitt hjerta lugnas. Hon beslöt att begifva
sig till tempelgrottan, för att i den heliga boken
söka ytterligare tröst och kraft för sin själ.
Då föllo hennes tankar på tältet, som sjö-
männerna qvarlemnat. Hon begaf sig ditåt för
att undersöka det, och förundran och nyfikenhet
återgäfvo henne den själsstyrka, som hon var nära
att förlora.
Hon skyndade sig hastigt till den lilla väf-
byggnaden, för att se hvad den innehöll. Den
var uppsatt under några skuggrika trän, bakom
en häck, som bortskymde utsigten af hafvet. H e-
lena nalkades med spänd uppmärksamhet ’och ka-
stade en blick in igenom tältets öppning.
P ä den med ett blått täcke betäckta båren
låg en ung m an, omgifven af vapen och åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
