Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Det ropar: menska! njut, och fröjda dig,
Hvi skall du lifvets korta dag förspilla?
Se, mina facklor lysa upp din stig,
Låt ej min bleke broder dig förvilla.
"Och så, med ögat tjust af jordens glans,
Snart menskan himlens klara ljus föraktar,
Den arma! binder sjelf en törnekrans,
Höljd af de rosor, girigt hon betraktar.
"Och rosen vissnar, falska glädjen flyr,
Och jordens irrbloss i det samma släckas,
Och menskan, famlande i mörkret, skyr
Ej lastens armar, om till stöd de räckas.
"O fasa! emot afgrundsdjupet ner
Uti sin blindhet dragés nu den arma,
I lastens famn hon snärjes mer och mer,
Och blott en Gud förmår att sig förbarma!
"Men vändom åter till vår barndomsvän,
Den sanna Glädjen, der han stilla vandrar,
Sitt hjertas barn lätt känner han igen,
Ty ej Guds pröfning, ej Hans råd det klandrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
