Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ej heller jag kan stanna här, godt folk,
Ifrån en tröstens engel blott en tolk
Jag är, snart fån J hjelp, ja, tron min röst,
Re’n innan qvällen kommer lindring, tröst."
Nu som ett sken en stråle utaf hopp
Den sjukas drag belyste, ögat opp
På den besökande hon sakta slog,
Med brännhet hand hon henne till sig drog.
Den bleka läppen länge varit stum,
Men nu för några ord den fick ge rum:
»Ack, tänk på mina stackars barn, de små,
Då kanske snart jag måste från dem gå."
Så qvidde hon, och ångestsvetten bröt
På pannan fram, och äfven kinden flöt.
Den främmande den vänligt torkar bort
Och lofvar återkomma innan kort,
"Var tålig nu, du arma, fatta mod!
Försök att minnas blott, att Gud är god."
Så hviskar hon och ilar åter ut —
Men nu med hennes krafter var det slut.
Hon liksom domnar, på en bäddad sten
Hon sätter sig inunder snötäckt gren.
Var det en dröm? Var hon allena här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
